"The Handmaid's tale" är inne på fjärde säsongen och den här gången planerar tjänstekvinnorna att hämnas på sina plågoandar i Gilead.
Handen på hjärtat. Det som började som en banbrytande dystopiskt tv-serie som kröp under skinnet på ett sätt som nästan ingen annan, hade den under den tredje säsongen börjat kännas ganska seg och mindre relevant.
Det fiktiva landet Gilead på den nordamerikanska kontinenten, skildras som grått, tyst och kusligt välorganiserat i sitt fundamentalistiskt kristna förtryck av kvinnor och totalitära politiska system som bara är till för att konsolidera makten och välståndet för en vit, manlig elit.
I ljuset vad som har hänt i verklighetens Amerika det sista året, ter det sig inte så trovärdigt. Vi har ju med egna ögon sett att dagens antidemokratiska extremhöger inte ser ut som om den fostrats i Nordkorea eller i Ceaucescus Rumänien. Den är betydligt mer skränig, färgstark och vildvuxen och det sista vapnet den ger upp frivilligt är sociala medier.
Dessutom började det bli lite tjatigt att huvudkaraktären June och hennes medsystrar i Gilead hela tiden hamnade i samma situationer, om och om igen. När det var intressantare att följa karaktärerna som klarat sig ifrån Gileads terror och tagit sig till Kanada, tyckte i alla fall jag att det kunde vara dags att sätta punkt.
Säsong tre avslutades med en rejäl cliffhanger. June låg skottskadad i skogen efter att ha varit ledare för en aktion som ledde till att ett 70-tal barn kunde flygas ut ur Gilead till friheten i Kanada. Spännande och gripande, javisst, men eftersom det inte rådde något tvivel om att June skulle överleva för att fronta flera säsonger av tv-serien, kändes det inte som ett tvång att titta vidare.
I fjärde säsongen av "The handmaid's tale" har huvudkaraktären June (spelas av Elisabeth Moss) blivit något av en frihetshjälte som har fler drivkrafter än att rädda sitt barn och fly från Gilead.
Hur som helst, nu har jag sett de första fyra avsnitten i säsong 4 och är förstås fast igen.
Fortfarande är det många långa sekvenser där Elisabeth Moss tittar rakt in i kameran. Men för varje avsnitt förvandlas hennes June mer och mer till en actionhjälte som har helt andra drivkrafter än i de första säsongerna. Hon vill inte bara rädda sin dotter och fly. Hon vill hämnas.
Dessutom fortsätter berättelsen om dem som har överlevt Gilead och ska bygga en ny vardag i Kanada, med flera riktigt engagerande spår. Vi får till exempel följa Rita, ni vet hon som var Martha i familjen Waterfords hushåll och betraktades som en ägodel. Hennes kamp för att ta tillbaka sin frihet är riktigt stark.