Musikalstjärnan är tillbaka på scenen efter olyckan

Tidningen når den Eskilstunafödda artisten och musikalstjärnan Bruno Mitsogiannis i bilen på väg ner till Skåne för ett par dagars repetitioner inför nypremiären av musikalen "De e´det här vi kallar kärlek" med en ny scen och en ny dekor. Musikalen tvingades till ett längre uppehåll på grund av olyckan den 10 november, när ett sex meter högt torn rasade på scenen och träffade Bruno Mitsogiannis över ryggen.

Tornen är borta nu.

– Jag hade verkligen ingen lust att gå tillbaka om tornen stått kvar, men de är rivna. Vi har en helt ny dekor, som vi lärt känna de senaste dagarna. Det blir lite nya in- och utgångar för oss på scenen, men det kommer funka bra, säger Bruno Mitsogiannis.

Han har vilat upp sig i sitt hem i Norrköping.

–Jag klarade mig fysiskt bra och hade lite ont i nacken och revbenen, men det var ingen fara. Det var värre psykiskt. Det tog mycket hårdare än jag trodde. När chocken hade lagt sig började tankarna snurra... Det hade ju kunnat gått riktigt illa.

Vad hände?

– Jag stod i kulissen och skulle in på scenen, när tornet plötsligt föll över mig. Jag hade ingenstans att ta vägen och kastade mig åt sidan, men träffades av tornet. Det gick oerhört snabbt allt. Jag hann tänka många tankar på den korta tiden.

Publiken?

– De såg ju att tornet föll, men inte att det träffade mig. Det föll ju ut bakom scenen, där jag stod och väntade. Vissa delar av ensemblen såg allt och började skrika... Det blev lite kaotiskt.

Ambulansen kom till Nöjesteatern medan publiken fick gå hem.

– Jag blev undersökt på plats, men behövde inte åka med till sjukhus utan de bad mig uppsöka läkare hemma i Norrköping för att få allt dokumenterat.

Bruno gick hem till hotellet, men istället för att lägga sig tog han nattåget hem.

– Jag kände inget speciellt alls då. Det var väl mycket adrenalin i kroppen. Jag satt och skrev en massa sms och skojade med mina vänner i föreställningen på tåget hem.

Men?

– Någon dag senare, när chocken väl lagt sig, förstod jag vad som hade hänt och vad som kunde ha hänt. Jag har aldrig varit med om något liknande. Det var läskigt, men allt gick ju bra som tur var. Det tog dock några dagar innan jag gick ut och berättade vad som hade hänt. Jag ville hålla det för mig själv, men så kom det en massa frågor från alla håll. Det plingade i telefonen hela tiden.