"Tullgarn sessions" är samlingsnamnet på de konserter som kommer att äga rum på Tullgarns slott under sommaren. Större intimitet och lyxigare känsla nämndes när "Tullgarn sessions" annonserades i fjol, men även en starkare kemi mellan artist och publik. Något som väger extra tungt för Danny Saucedo. Den 6 augusti intar han Tullgarnscenen med sitt väloljade band – men utan bakgrundsdansare och pyroteknik.
Innan pandemin slog till var Danny på väg ut på vägarna med sin stora "Danny Saucedo runaway show" men hann knappt komma igång innan hela kulturlandet stängde. Istället fick han anpassa sig till de nya restriktionerna, och de mindre spelningar han genomförde under den påminde Danny om vad det var som fick honom att ge sig in i musikens värld från första början.
– Vi gjorde intima småspelningar land och rike runt och hade svinkul. Någonstans under den perioden insåg jag att... Fan... Det var ju det här som gjorde att jag ville börja med musik. Sköna musiker, små sällskap, möjligheten att fånga upp saker i rummet och spela någonting helt annat än vad man först planerat. Det fanns ett momentum och en energi som jag glömt bort att jag älskade, säger Danny Saucedo.
Danny berättar att han under karriären hamnat i ett "more is more"-tänk med radiovänliga låtar och kommersiella koncept, och att det nu blivit dags för honom att bana väg för den musik han själv brinner för.
– Något jag tar med mig från pandemiåren är att nästa gång jag gör något nytt så måste det få låta som jag vill, och det måste få leva på det sättet som jag upplever att spelningarna under den här tiden har gjort. Jag är svintaggad och ser fram emot "Tullgarn sessions".
I Dannys band kommer skarpsynta åskådare lägga märke till att basen spelas av Mattias Andréasson – M:et i Dannys forna musiktrio EMD – vars dotter Danny dessutom är gudfar åt.
– Alla i bandet är jazz- och soulmusiker i grunden. Även jag har min jazzutbildning från gymnasiet, så alla låtar får en släng mer av musikalitet, säger Danny Saucedo och fortsätter:
– Vi har jäkligt kul på scenen och vill gärna att folk ska hänga på i energin och sjunga med. Jag får för mig mycket saker i stunden och försöker att vara lite ad hoc hela tiden. Det är just det som är så härligt med den här uttrycksformen – att musiken får leva lite mer.
Kanske markerar Danny Saucedos framträdande på Tullgarn början på ett nytt kapitel i hans karriär. Han säger att han befinner sig i ett vägskäl mellan den storslagna, breda musiken och den mera nischade, smala. Det finns fortfarande drömmar att uppfylla, och Danny hoppas på att fortfarande vara aktuell med ny musik om 20 år.
– Jag har levt i en väldigt kommersiell och framgångsrik karriär, och gjort musik som varit bred och tilltalande för den stora massan. Musiken jag gör nu är musiken som tilltalar mig. Jag vill så klart att folk ska älska det, men vet att alla förmodligen inte kommer göra det. Det finns en dissonans i mig där jag vill att folk ska älska det, och då borde jag kanske softa med de svåra ackorden. Samtidigt vill jag vara ärlig mot mig själv. Det är min egna lilla inre dragkamp.