Midsommar är förutom julen kanske den viktigaste högtiden i Sverige och markerar för många människor början på semester. Historiskt sett går traditionen ända bak till medeltiden. Men den moderna tappningen av firandet är mycket färskare än vad man kanske tror.
– Varför firar du själv?
Det är svaret jag får när jag ställer samma fråga till Jonas Engman, etnolog vid Nordiska museet. Jag blir lite ställd. Men fumlar ihop ett svar i stil med att det är kul, att jag får spendera tid med nära och kära och att man "väl firar för att det ska firas".
– Så skulle nog de flesta svara. Det är så man jobbar som etnolog, vi frågar människor. Vi firar för att vi tycker att det är kul, och till skillnad från julen som är mer av en familjehögtid är midsommar kopplad till andra nätverk som grannar och vänner. Sedan har vi också traditionen, vilken är mer komplicerat. Man har en upplevelse av att midsommar är något som finns bakåt i tiden på något diffust sätt och då förväntas vi att göra det igen, säger han.
Firandet var ursprungligen en kyrkohögtid ägnad Johannes Döparen, vars kalenderdag infaller den 24 juni. Vad gäller den förkristna tiden finns inga källor på att några större festligheter ägde rum. En av de tidigaste källorna som finns är biskop Olaus Magnus Historia om de nordiska folken från 1555.
Där skildrar han att ”på den helige Johannes döparens afton ... plägar allt folk utan åtskillnad till kön och ålder samlas i skaror på städernas torg eller ute på fria fältet, för att där glättigt tråda dansen vid skenet av talrika eldar, som överallt tändas".
– Under den katolska tiden fram till 1500-talet vimlade det av helgondagar i kalendern. Firandet av Johannes Döparen var väl ingenting särskilt. Vad man däremot uppmärksammade var den kortaste natten, alltså midsommarnatten, för att få magisk kraft. Man kunde rulla sig i daggen för att bli frisk eller lägga sjublomster under kudden för att drömma om den du kommer att gifta dig med.
Midsommarfirandet fick istället sitt uppsving under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet när nationalromantiken tog form i Europa.
– Den tidiga nationalromantiken uppmärksammade landsbygdens högtider men hittade även på nya grejer. Midsommar är ett exempel på det. Borgerligheten skapade en landsbygdsromantik där livet på landet skulle vara gulligt och fint med vackra kvinnor och vällust. Men egentligen var det ju förjävligt.
Vad som skulle bli det midsommar vi firar idag med jordgubbar, färskpotatis och en tripp till stugan kom inte till förrän under efterkrigstiden, berättar Jonas Engman.
– Det här med att åka till landet kom under efterkrigstiden. Vi hade stor urbanisering i Sverige och de som bodde i städerna hade släkt som bodde på landet. Då var det viktigt att hälsa på. Sedan köpte den urbana medelklassen sommarhus och då åkte man dit när man hade semester.
– Det här med nypotatis och jordgubbar introducerades då också. Det odlades knappt i Sverige innan det. Föreställ dig själv någon fattig torpare som skulle odla jordgubbar under 1800-talet. De dör ju direkt.
Midsommarstången, då?
– De tidigaste beläggen kommer från 1500-talet då de restes i städerna. Men då hette det majstång. Det är helt klart en kristen influens från Tyskland. Men utseendet som vi känner till det idag kommer från mitten av 1800-talet. Det finns dock fortfarande variationer.