NÀr à sa Ottosson fick ett cancerbesked för 15 Är sedan funderade hon pÄ vilken plats som fÄr henne att mÄ bÀst. Sedan ordinerade hon sig sjÀlv dagliga naturvistelser för att klara de tuffa behandlingarna.
ââJag var sĂ„ orolig inuti, och rĂ€dd. Men nĂ€r jag var dĂ€rute blev jag lugnare. I förlĂ€ngningen fick jag ett existentiellt fotfĂ€ste dĂ€r som jag inte hade haft innan, sĂ€ger hon.
Sedan dess har à sa Ottosson skrivit flera böcker om naturens betydelse för mÀnniskan, senast "NÀrmare naturen" tillsammans med Mats Ottosson och Roine Magnusson. Och coronakrisen lÀr spÀ pÄ vÄr lÀngtan, tror hon, nÀr hela mÀnskligheten famlar i en ny och okÀnd vardag erbjuder skogar och marker lindring.
ââDet Ă€r befriande att komma ut i ett sammanhang som Ă€r helt opĂ„verkat av allt det hĂ€r. Talgoxarna och ekorrarna Ă€r obekymrade av vad vi har för motgĂ„ngar. I naturen pĂ„gĂ„r allt som vanligt. Och den kĂ€nslan kan smitta av sig lite.
Ăkat intresse
Ă sa Ottosson har i ett par Ă„r mĂ€rkt av ett ökat intresse för natur, friluftsliv, fĂ„gelskĂ„dning och att odla för sjĂ€lvförsörjning. Hon Ă€r inte ensam â en rad böcker propagerar nu för en ny natursyn. Ă sa Ottosson tror att det handlar om att fler börjar kĂ€nna ett behov av balans i vĂ„r högteknologiska och digitala tid.
ââMed hjĂ€lp av teknik, vetenskap och kultur har vi gjort oss mer oberoende av naturen och mindre sĂ„rbara för den, och det har varit Ă€ndamĂ„lsenligt. Men det Ă€r inte det lĂ€ngre. Vi mĂ„r inte bra, och det gör inte naturen heller, distansen till naturen försĂ€mrar vĂ„ra liv, sĂ€ger hon.
Mats Ahlberg Ă€r en av dem som lyfter frĂ„gan. I "Levande landskap" undrar han varför det smĂ„skaliga jordbruket har trĂ€ngts ut, till förmĂ„n för det högindustriella massproducerade, trots att FN:s jordbruksorgan framhĂ„ller det smĂ„skaliga som vĂ„rt enda sĂ€tt att fĂ„ fram mat till hela jordens befolkning. Ăven Ola Engelmark, docent i skogsekologi och skogföretagare, efterlyser mer biologisk mĂ„ngfald â i skogarna. Hans bok "Skogen pĂ„ andra sidan hyggena" Ă€r en filosofisk och praktisk betraktelse av skogen, som mĂ„nga svenskar har i sitt dna.
Men hur nÀra den Àr vi egentligen? NÀr man ber folk att rita av skogen blir det ofta teckningar av lövtrÀd, blommor och granar, noterar han.
ââSĂ„ ser inte skogen ut i dag. Det Ă€r produktionsskogar vi har. Man mĂ„ste vara en aktiv och intresserad skogsĂ€gare för att det ska se annorlunda ut.
Efterlyser etik
De skogsÀgare som inte kan nÄgot om skogen överlÄter den till entreprenörer och deras uppdrag Àr att leverera virke till industrin, förklarar Ola Engelmark. AlltsÄ blir det kalhyggen, trots att han argumenterar för att det skulle vara bÄde mer miljövÀnligt och lönsamt för skogsÀgarna med mer diversifierade skogar.
ââOm man tĂ€nker mer pĂ„ ökad förĂ€dling och ekologisk kunskap skulle man sköta skogen pĂ„ ett helt annat sĂ€tt, sĂ€ger Ola Engelmark.
Han efterlyser ett etiskt tankesÀtt nÀr vi tar hand om levande system.
ââDet utvecklades en etisk kod pĂ„ 90-talet för skötsel av skogen, som bara glömdes bort. ĂndĂ„ pĂ„verkar vi skogarna i okĂ€nd riktning för hundratals Ă„r framĂ„t, sĂ€ger han.
Ola Engelmark ser att klimat- och miljörörelsen, liksom skogsbrÀnderna, ligger bakom en stor del av det ökade intresset för biologisk mÄngfald. Han tror och hoppas att coronapandemin kommer att förstÀrka den utvecklingen.
ââNu pratas det öppet om att den ekonomiska vĂ€rld som har byggt vĂ„ra vĂ€lstĂ„nd kan ha nĂ„tt sin slutpunkt. Sverker Sörlin uttryckte det bra: "Vi genomför en gemensam insats för att finna en vĂ€g â dĂ€r en vĂ€g aldrig förut har funnits."
Att bara vÀnda tillbaka gÄr inte. Enligt Engelmark har det "runnit för mycket vatten under broarna och det Àr inte samma Àlv lÀngre". Men han hoppas att vi ska vÄga ifrÄgasÀtta en vÀrldsordning dÀr global handel fÄr styra hur naturen behandlas.
Lövskogens prassel
Ăven Dave Goulson, professor i biologi, efterlyser större biologisk mĂ„ngfald, i boken "Den vilda trĂ€dgĂ„rden". Han erbjuder ocksĂ„ lindring för den som kĂ€nner sig missmodig över att inte kunna stoppa förstörelsen av regnskogar och hav.
Goulson finner inspiration i det smĂ„skaligas segrar â i sin egen trĂ€dgĂ„rd. "Att rĂ€dda planeten börjar för mig med att vĂ„rda min egen tĂ€ppa", skriver han och propagerar för att göra trĂ€dgĂ„rden till en fristad för de livsviktiga insekterna. Det gör man bland annat genom att lĂ„ta en mĂ„ngfald av vĂ€xter, som gĂ€rna fĂ„r vara inhemska, vĂ€xa fritt.
Gemensamt för böckerna Ă€r att de alla framhĂ„ller den dubbla vinsten: vi behöver ta hand om naturen pĂ„ nya sĂ€tt â och i den processen mĂ„r vi bĂ€ttre sjĂ€lva. Ola Engelmark hoppas att fler mĂ€nniskor nu kommer att inse det.
ââVi Ă€r sprungna ur skogen som mĂ€nniskoart, sĂ„ generellt Ă€r vi prĂ€glade av den. Vi mĂ„r bra av lövskogens prassel, som ligger pĂ„ runt 20 decibel â ungefĂ€r som i ett bibliotek.