Jesper Waldersten tog Stockholm med storm under 2019 med sin utställning "Waldersten All Over" på Fotografiska museet. I höst ställer han ännu en gång ut i huvudstaden, men med ett helt annat konstnärligt fokus.
"Talang är att jobba tio gånger så mycket som alla andra utan att kollapsa."
Visdomsord från Jesper Waldersten, som lever som han lär. Genom åren har han arbetat med illustration, grafik, måleri och fotografi. Han skriver dikter, har medverkat i scenpjäser och gjort samarbeten med både Madonna och Kent. För två år sedan vallfärdade folk till "Waldersten All Over" på Fotografiska museet i Stockholm, där han ställde ut 250 vitt skilda verk som alla hade fotografiet som gemensam nämnare. Under torsdagen öppnas dörrarna till hans senaste utställning "Memories out of hand" på Cecilia Hillström Gallery i Stockholm.
Utställningen innehåller 28 oljemålningar i tre olika storlekar. Till varje bild har Waldersten skrivit en dikt som sedan lästs in av Pernilla August och Thomas Hanzon. I galleriet kommer målningarna och inspelningarna att presenteras tillsammans. Dikterna ges även ut i bokform om 500 exemplar.
Jesper Walderstens bilder har alltid fokuserat på människan. Ofta har bakgrunderna i bilderna varit helt svarta, något som speglar hur Waldersten de senaste åren har beskrivit sin kreativitet: som en mörk, svart skog. Men nu håller någonting på att förändras. Det har dykt upp en horisont i hans målningar, en förnimmelse till olika världar som öppnar upp sig där det tidigare bara fanns en djup bas i svart.
– Jag kommer hela tiden tillbaka till lusten i att inte riktigt veta vad jag håller på med. Precis när jag känner att jag förstår mig på någonting – till exempel fotografiet – så måste jag börja om igen med något nytt. Det tycker jag är fantastiskt med konst, och jag säger det inte som en klyscha: jag är 52 år och känner verkligen att jag precis har börjat, säger Jesper Waldersten.
Tittar man snabbt kanske de kan misstas för Döden med sin bundsförvant, men det är bara Jesper Waldersten och den sovande hunden Pollock.
När Waldersten själv beskriver skillnaden mellan "Waldersten All Over" och "Memories out of hand" drar han paralleller till musikens värld, och säger att måleriet är som en sång av en annan genre jämfört med fotograferandet.
– Det är inte "Waldersten all over the place" den här gången. Om man tänker sig att utställningen på Fotografiska var någon sorts galen symfoni så är det här mera jazz, säger han.
– Jag har två sidor: en som är utåtriktad, experimenterande, sökande, livsbejakande och bråkig. Den andra är väldigt lugn och ensam, och det är den sidan som har fått jobba nu.
"En bild som ser väldigt snabb ut har ofta gått igenom väldigt konstiga förprocesser", säger Jesper Waldersten, och förklarar att han ofta börjar med att måla dödskallar som sedan sakta kläs på och blir till människor.
Förutom att ställa ut sin konst på muséer jobbar Jesper Waldersten ständigt med sina sociala medier, och hans Instagram har blivit ett konstverk i sig. Han förklarar att han vill nå ut, och att han gillar att kommunicera.
– Jag gillar att man kan köpa en bok och ha den på toaletten eller riva ut alla sidor och klistra upp dem på väggen, samtidigt som någon på Östermalm kan äga en stor tavla. Jag har alltid jämfört mig med musik: du kan lyssna på en Bob Dylan-låt, och det är gratis. Du kan njuta av den och älska till den, men du kan också betala massor av pengar och gå på konsert och kanske till och med få träffa artisten... Bara du fått tillgång till musiken.
– Det är bland annat därför mitt Instagram är som det är: låt folk få tillgång till tankarna och se! Jag gillar att kommunicera. Jag tycker inte det är kul med konst som inte vill nå andra – då tycker jag att man kan hålla på med något annat.