Den 18 februari är det premiär på SVT Play och i SVT1 och enligt produktionen är Heikki Pohjolainen en av dem som kommer att synas mycket i programmet.
Heikki själv har inte sett de färdigklippta avsnitten, men han berättar att han redan från början av inspelningarna bestämde sig för att inte ligga lågt.
– Varför skulle jag smyga runt bakom kulisserna? Då hade det inte varit någon mening med att vara med. Jag tänker inte titta på serien med någon skämskudde.
– Jag är ju rätt stabil i vem jag är och i min identitet. Jag har inte någon stor pension men jag har ett stort "fuck off-kapital", säger Heikki som inte räds uppmärksamheten som kan bli följden av att medverka i en hajpad realityshow, vars första säsong hade mer än en miljon tittare per avsnitt.
Många Eskilstunabor känner säkert igen Heikki Pohjolainen som levt och jobbat i stan i hela ända sedan 1963, då han som nioåring flyttade till Eskilstuna med sin familj.
Han kallar sig entreprenör och har haft som ledstjärna att byta jobb vart fjärde år.
– Jag har jobbat med social verksamhet, både som arbetstagare och företagare. Man kan säga att jag har arbetat med människor, och då främst med utsatta människor.
Han har också varit krögare i Eskilstuna. År 2017 startade Heikki och hans son Anton krogen Makkara yksi.
Kvarterskrogen, som hade fokus på att servera bra korv och öl till folk i alla åldrar, blev en framgång, men redan från början hade far och son Pohjolainen bestämt att sälja efter fyra år.
– Det var vemod i dur, berättar Heikki, som hade en annan dröm att förverkliga – att starta en farm i Afrika.
Han ägde redan marken och när restaurangen var såld gick flytten till norra Uganda.
– Men, det hände saker där som jag inte såg komma. Jag blev sjuk och säkerhetsläget försämrades. Jag kunde inte vara kvar, jag fick lämna projektet och min dröm och åka hem.
Väl hemma upplevde sonen Anton att hans pappa inte var på topp.
– Han såg att jag att jag var låg och skör och inte alls mitt vanliga livsglada jag, berättar Heikki.
– Han frågade mig om jag hade sett "Hotell Romantik". Sedan tänkte jag inte så mycket mer på det, för jag gjorde en Asienresa i sex veckor. Men under resan fick jag ett mejl från produktionsbolaget som frågade om jag ville skicka in en filmsnutt med mig själv. Då förstod jag att min son hade anmält mig.
Efter ett par dagars funderande över vad en eventuell medverkan skulle innebära, skickade Heikki i väg sin video. Tydligen gillade produktionen vad de såg, för när han kom hem från semestern kallades han direkt till slutcastingen, där han fick träffa producenter, redaktörer och psykologer. Han fick även veta 1 500 personer hade sökt.
– Dagen efter ringde de och sa: "Vi vill ha med dig i programmet".
Den andra säsongen av "Hotell Romantik" spelades in under åtta dagar i slutet av maj i Portugal.
– Den som tror att det är en semesterresa kan glömma det. Man ska vara tillgänglig från 08.00-22.00 eller senare och man får inte lämna området. Dessutom ska man umgås med människor man inte känner, det är en jäkligt tuff inspelning.
– Samtidigt är det ett roligt äventyr med spännande människor och nya bekantskaper. Det som har varit jobbigt är man inte fått säga något om det. Att hålla tyst från juni fram till nu har varit olidligt.
Säsong två av "Hotell Romantik" är mycket bättre och roligare är säsong ett, hävdar Heikki Pohlolainen.
– Alla deltagare släppte på tyglarna. Det är mer av allt.
Heikki är i själva verket något av produktionens omslagspojke. På en av bilderna som används i marknadsföringen ser man hur han kysser en av de kvinnliga deltagarna vid poolkanten.
Heikki är stolt över bilden som han menar förmedlar ömhet, lust och förälskelse, känslor som många inbillar sig att seniorer inte har.
– Jag har inte hållit igen, jag hade inget att förlora, jag har tagit chansen att vara med på ett äventyr. Att vara med i programmet gav mig ny energi säger han.
– Jag fyller 70 i år men är ju inte en pensionär som inte gör något. Jag är vigselförrättare och nämndeman och jobbar extra på en begravningsbyrå. Jag vill fortsätta vara nyfiken och vill kunna känna lust. Om jag inte gör det kommer jag att dö lite varje dag.