Strategen Hannibal pressade 37 elefanter genom ett pass i Alperna. Skulle dagens kommunstrateger ens få igenom en ponny?
Anna-Lena Laurén är korrespondent i Sankt Petersburg för DN och Hufvudstadsbladet. Trots mer än tio år i landet finns det fortfarande mycket kvar av det ryska hon inte fått grepp på.
Som ”menedjers”. En populär yrkestitel som kan betyda i princip vad som helst. Ofta försöker hon via följdfrågor nagla ner vad den som presenterar sig som manager verkligen gör. Ändå har hon inte sällan svårt att ringa in exakta arbetsuppgifter. Klart är i alla fall att den ryska eliten är nedlusad av ”menedjers” och att det ofta handlar om personer med kunskap om hur folk och byråkratiska processer bäst ska styras.
Själva ordet kommer från latinet och är en sammansättning av manus – hand och agere – handla.
Sätta fart på något, helt enkelt. Låter som en rimlig beskrivning av någon som försöker få saker att hända. Och behöver vara handlingskraftig.
Betydligt underligare är att svensk förvaltning under senare år satt upp med ett fullkomligt oräkneligt antal "strateger". En strateg kan också göra nästan vad som helst.
Bara Eskilstunas kommunledningskontor ståtar med fem ex av arten ”kommunstrateg kommunikation”. Så rara är de inte, för nästan alla förvaltningar har egen. Sedan rullar det på med gymnasiestrateg, kommunstrateg HR, digitaliseringsstrateg, utvecklingsstrateg, kommunstrateg miljö, kommunstrateg samhällsbyggnad. Strateg ditt och strateg datt.
Region Sörmland vill förstås inte vara sämre. Här finner vi fina gamla skrån som e-hälsostrateg, mångfaldsstrateg och strateg inom tillväxt och folkhälsa.
Vissa av kommunikationsstrategerna har vid sin sida en helt vanlig kommunikatör. Antagligen någon som slipper tänka supersmart och framåt hela tiden utan helhjärtat kan ägna sig åt megafonsysslan.
För ordet strateg signalerar inte vad som helst – nej, här talar vi om antika fältherrar med förmåga att leda och manövrera genom eld och vatten.
Tänk ”för övrigt anser jag att Kartago ska förstöras”, tänk härföraren Scipio och de puniska krigen. Tänk Hannibal och hans 37 trumpetande elefanter travandes över Alperna! Ni fattar? Med det i bakhuvudet är det fullkomligt obegripligt varför yrkesbeteckningen ”strateg” blivit en favvo inom svensk förvaltning. Hur duktig man än är på att vända papper kan det svårligen jämföras med att trixa 37 snabelförsedda fyratonnare genom Brennerpasset. Han hade förresten 15 000 hästar med sig också. Visa mig den kommunikationsstrateg som ens skulle få med sig en ponny !
För övrigt måste "Sammetsdiktaturen - motståndare och medlöpare i dagens Ryssland" vara en av årets absolut bästa böcker. Anna-Lena Laurén berättar om stort och smått i landet i öster. Så märkligt okänt för de flesta av oss trots att det bara ligger några timmar bort med Finlandsfärjan och tåg från Helsingfors.
Samtidigt som den ryska eliten utmålar Europa som en förlorad kontinent förstörd av homosexuella och invandrare – skickar de sina barn till brittiska elitskolor och skaffar fastigheter i Italien och Florida.
Nyligen drev Vladimir Putin igenom en lag som ger honom möjlighet att behålla makten till 2036. Så länge blev inte ens Stalin kvar. Men som Laurén skriver: "Ingen förutsåg Sovjetunionens fall, men i efterhand verkade det självklart."