Förberedelserna har pÄgÄtt sedan mitten av veckan med första repetitioner pÄ Scandinavium under torsdagen, dÄ inför den samlade pressen. UppstÀllningen: Klara Hammarström, Jan Johansen (som inte kunde nÀrvara under torsdagen), Dotter, Mendez feat Alvaro Estrella, Linda Bengtzing, Paul Rey och Anna Bergendahl.
SÄ hur ska man dÄ summera detta? Som vanligt Àr det svÄrt att veta var man ska börja. Att sammanfatta Melodifestivalen Àr lite som att botanisera i en kompis lösgodispÄse. Man kÀnner oftast igen utbudet men blandningen kan variera sig lite mellan varven. Lite sÄ Àr det med Melodifestivalen, Àven om det Àr mer regel Àn undantag att blandningen skiljer sig frÄn den senaste godispÄsen man sonderade.
För visst sonderar man! Trots att man ibland kritiserar kamratens godissmak sÄ Àr man lik förbannat dÀr och nallar lite ibland (ljug inte). De allra flesta har en relation till Melodifestivalen, oavsett om det rör sig om ren kÀrlek, hatkÀrlek eller brinnande avsky. SÄ Àven jag (hatkÀrlek).
Det som Ă„terigen slĂ„r mig nĂ€r jag sitter dĂ€r pĂ„ Scandinavium Ă€r just hur paradoxal Melodifestivalen Ă€r. Trots att det Ă€r landets bredaste musikfest, dĂ€r det spretar Ă„t alla hĂ„ll, sĂ„ lĂ„ter det ofta likadant â intro, vers, brygga, refrĂ€ng, och sedan refrĂ€ng, refrĂ€ng och refrĂ€ng igen. Inte riktigt sĂ„ kanske men det Ă€r kĂ€nslan, oavsett om det handlar om modern powerpop (Klara Hammarström) eller en fĂ€rgsprakande latinoduett (Mendez/Estrella).
Men visst, det finns element som överraskar. Paul Reys skor till exempel. Det var en godisbit som jag inte riktigt sĂ„g komma. LĂ„t mig sĂ€ga sĂ„hĂ€r, med sĂ„na mackor stĂ„r man stadigt pĂ„ jorden. Jag Ă€lskade dem! I övrigt ett starkt bidrag, kanske deltĂ€vlingens starkaste. Det skulle inte förvĂ„na mig om "Talking In My Sleep" gĂ„r direkt till final. LĂ„ten â en högpulserande ballad â har potential att trĂ€ffa bĂ„de den yngre och Ă€ldre generationen.
En annan stark kandidat Àr Nyköpings Anna Bergendahl. Inte bara för att bidraget, "Kingdom Come", Àr ett genomarbetat nummer utan ocksÄ för att Bergendahl vann en stor publik under förra Ärets Mello-resa. Det kan ge utdelning i Är. Visst, hon landade pÄ en tiondeplats i finalen men resan dit visade pÄ ett stort folkligt stöd. Inte minst under Andra chansen i Nyköping. "Kingdom Come", som Àr mer uptempo Àn förra Ärets "Ashes To Ashes", krÀver möjligtvis ett par lyssningar innan den sÀtter sig. Det Àr sÄklart ett problem i Mello-sammanhang. Men jag tror det kan gÄ vÀgen.
Dotters bidrag mĂ„ste nĂ€mnas. Numret grundar sig egentligen bara pĂ„ en vertikal ljusstrĂ„le mitt pĂ„ scen och en reflekterande scenklĂ€dsel. ĂndĂ„ blir det deltĂ€vlingens mest effektfulla. TĂ€nk laser Ă„t alla hĂ„ll. SjĂ€lva lĂ„ten kĂ€nns svagare, mer kommersiell Ă€n den Lana Del Rey-doftande alternativpop som Dotter annars briljerar med.
Kort om Linda Bengtzings bidrag ocksÄ. Hundra procent energi med ett sound som skiljer sig frÄn de övriga bidragen. Inte sÄ internationellt gÄngbar, mer klassisk Mello som ligger nÀrmre utbudet frÄn förr. Behöver inte vara dÄligt. I sammanhanget kÀnns det lite uppfriskande och nostalgiskt. Men tveksamt om den gÄr vidare.
Avslutningsvis, jag tycker att det Àr synd att "Miraklernas tid" inte kommer framföras av Thorsten Flinck. Det Àr strÄkar och piano rakt igenom, som i kombination med den lite thÄströmska kulissen, hade passat Flinck bÀttre Àn Jan Johansen. Men det ska ocksÄ sÀgas, att sistnÀmnde ger sig in i tÀvlingen med bara nÄgra fÄ rep-dagar till sitt förfogande Àr imponerande.
Med det sagt, ridÄ för Göteborg!