Journalisten Jan Gradvall har sagt att finkultur speglar hur vi vill vara, medan populärkultur speglar hur vi egentligen är. Det går knappast att säga det bättre. Där den förstnämnda signalerar någon slags upphöjdhet så opererar den senare på mer allmänmänskliga nivåer. Om man nu får tillåta sig själv att vara lite generaliserande.
Det här ska verkligen inte bli någon krönika i raden av hundratals andra som synar relationen mellan finkultur och fulkultur. Men det skulle kunna bli det, eftersom det hela kretsar kring Stephen King. Få personer katalyserar diskussionen om litterär höjd lika förbehållslöst som denna världens mesta skräckförfattare. För sakens skull kan jag ändå säga att jag tillhör gruppen som gärna lyfter fram honom som en oöverträffad förnyare av hela skräckgenren. Den andra gruppen är jag för evigt i krig med, elitisterna som utmålar hans författarskap som kommersiellt skräp eller snobbarna som låter påskina att läslusten väcktes av "Brott och straff" snarare än av "Jurkyrkogården". Såna uppenbara bluffmakare bör synas direkt.
Ok, till saken – Stephen King är återigen aktuell! Det är han i och för sig alltid eftersom han aldrig tycks trappa ner i produktivitet. Just nu är det boken "If It Bleeds" som står i fokus. Det är en särskilt trevlig nyhet för alla oss som följde tv-serien "Outsider" tidigare i år. I den fick man följa den dystra kriminalpolisen Ralph Anderson som ställs inför ett ytterst märkligt mordfall. Kortfattat kretsar det kring att den misstänkte gärningsmannen tycks ha befunnit sig på två platser samtidigt. Nåväl, det kanske inte blev tv-historiens mest lyckade produktion, trots den enkla och rätt genialiska premissen, men den hade sina ljusglimtar. Holly Gibney till exempel, den excentriska detektiven som dykt upp i flera av Stephen Kings berättelser de senaste åren. I "If It Bleeds", som är en fristående uppföljare till "Outsider", agerar hon huvudperson för första gången. Det är hög tid eftersom Holly Gibney är Stephen Kings festligaste karaktär på många år, en slags amerikansk motsvarighet till Saga Norén i SVT:s tv-serie "Bron". Den här gången hamnar hon i händelsernas centrum när en skola utsätts för ett bombattentat. Gibney får upp ögonen för en synnerligen märklig reporter och sedan är det hela igång. Det är bara att huka sig över boksidorna.
Utöver detta dammas en av Stephens Kings stora klassiker av när nyinspelningen av "Pestens tid" får premiär senare i år. Boken släpptes i slutet av 70-talet och fick sin första (haltande) tv-version 1994. Mot bakgrund av handlingen, där en global influensapandemi ödelägger hela världen, känns den nästan kusligt i synk med samtiden. Flera stora namn dyker upp, inte mist Alexander Skarsgård i rollen som en av berättelsen huvudpersoner, svinet Randall Flagg. Han får sällskap av kollegor som Amber Heard, Whoopi Goldberg och James Marsden.
Får man inte nog av det här finns det som bekant oändligt mycket att tillgå ur Stephen Kings övriga produktion. Man kan för all del lyfta fram klassiker som "Stand By Me", "The Shining" och "Carrie". Men låt oss avsluta med tre snabba tv-tips på tre lite halvt bortglömda marginalproduktioner, alla av fin kvalité. 1) Storm of the Century (1998). En förvånansvärt obehaglig nagelbitare om hur den mystiska främlingen Andre Linoge skakar om invånarna på lilla ön Little Tall island. 2) The Shining (1997). Alltså inte Stanley Kubricks filmversion från 1980 (som Stephen King hatade) utan tv-serien med Steven Weber i huvudrollen. Det är en klart underskattad produktion – betydligt trognare boken än vad Kubrick var – där galningen Jack Torrances alkoholism spelar en tydligare roll. 3) The Mist (2007). Lika mycket lättuggad science fiction/skräck som habil sociologisk stilstudie i hur människor i grupp går bananas under pressade förhållanden. I det här fallet jordens annalkande undergång.
Slutligen: Söker man efter allmänmänskliga beröringspunkter vid sidan av all klassisk Stephen King-skräck skulle jag säga att alla populär- och fulkulturella godbitar som nämnts i den här krönikan gör det jobbet, mer eller mindre, med den äran. Mycket nöje!