Hedvig Lindahl växte upp i Marmorbyn utanför Katrineholm, och programmet kommer delvis innehålla minnesbilder från den tiden.
Mitt på listan över 2022 års värdar för "Sommar i P1" finns Hedvig Lindahl. Den 9 juli debuterar hon som "sommarpratare", ett uppdrag som i många kretsar ses som ärofyllt och åtråvärt, en bekräftelse på att man är en röst att räkna med i samtiden.
Hur kändes det att bli förfrågad?
– Egentligen bara positivt. Likt Vasaloppet är "Sommar i P1" så svenskt som det blir, det finns i vår grundidentitet på något sätt. Att få vara med i det känns som att bli helt och fullt accepterad i Sverige, skrattar Hedvig Lindahl.
Är det något du tidigare tvekat över om du är?
– Det är lite svårt att veta var man befinner sig i människors medvetande. Att få vara med i "Sommar i P1" är en stark bekräftelse.
Hedvig Lindahl berättar att hennes sommarprat blir en samling av fragment ur hennes 20 år långa karriär som fotbollsspelare.
– En hel del av det jag landat i kommer från de tidigare åren i Sörmland och Marmorbyn, som att spela med killarna i Gropptorp och om min färd ut i världen och den växande damfotbollen. Efter 20 år i elitfotbollens värld har jag snappat upp ett och annat om gruppdynamik och ledarskap, som jag har en del att säga om, säger Hedvig Lindahl och fortsätter:
– Jag kommer prata om hur det är att vara 39 och närma sig pensionen. Att vara i en bransch som kräver en karriärsväxling, vad man offrar och hur man skaffar sig en meningsfull framtid. Jag kommer också att prata om hur det är att vara del av ett lag, och balansen mellan allt det positiva och negativa som finns mellan gruppen och individen.
Trots att programmet kommer lyssnas på av ohyggligt många människor känner Hedvig ingen prestationsångest.
– Varje gång man går in i en helt ny grej i livet så blir det lite otryggt, så klart. Men jag har kommit till en punkt där jag faktiskt inte bryr mig så mycket. Det är skönt, och samtidigt lite farligt. Jag hade nog kunnat skriva mitt sommarprat utan att konsultera någon och bara köra, men då hade det funnits en risk att jag framstått som lite konstig och crazy. Jag är nog lite för filterlös för att bli för orolig. Viljan att bara få vara mig själv tar helt över.