Mathias Ståhle, från Eskilstuna och tidigare journalist på Eskilstuna-Kuriren, har tillsammans med Jani Pirttisalo Sallinen skrivit boken "Vapensmederna. Männen som beväpnar Sveriges kriminella" som utkommer den 20 augusti på Norstedts förlag.
De flesta av Sörmlands tidningsläsare har någon gång stött på hans namn i spalterna. Inte sällan tillsammans med en liten bister bylinebild signalerandes ämnets allvar. Mathias Ståhle har gjort en mängd prisbelönta reportage genom åren, vunnit guldspadar och andra utmärkelser. Den svenska trollfabriken, Extremistkriget, Hells Angels. Tunga ämnen.
Sedan 2018 är han grävande reporter på Svenska Dagbladet i Stockholm. Tillsammans med kollegan Jani Pirttisalo Sallinen skrev han hösten 2019 serien "Vapnens väg", ett uppmärksammat och mycket läst reportage om hur svenska kriminella får tillgång till vapen som leder till skjutningar och oskyldiga skadade och döda.
Nu har detta projekt fördjupats och byggts ut till boken "Vapensmederna. Männen som beväpnar Sveriges kriminella", där Ståhle och Pirttisalo Sallinen borrar sig vidare ner i frågeställningen hur denna beväpning har kunnat fortgå.
– Det började för två år sen, nyhetsläget då såg ju ungefär ut som det gör nu, det var rapportering om skottlossning, döda, skadade mer eller mindre varje dag eller varje vecka, säger Mathias Ståhle.
– Det var alls inget fel på den journalistiska bevakningen men både jag och Jani tyckte det var konstigt varför ingen hade utrett var alla vapen kommer ifrån. Tar man bort vapnen ut ekvationen så skulle ju det här inte ske.
Artikelserien ledde vidare till kontakter med människor som läst och ville hjälpa till. Utgångspunkten för undersökningen blev stora, uppmärksammade våldsbrott, som skjutningen på Vårväderstorget i Göteborg då tio människor skadades.
– Merparten av alla vapen har tillverkningsnummer, de är spårbara. Kan vi titta på var det är tillverkat? När lämnade det fabriken, var hamnade det då, hur gick det till när det hamnade i kriminella kretsar första gången? När kom det till det till Sverige? Det är inte en fullödig bild av var alla vapen kom ifrån men då får man en fingervisning, kan ge en bild av hur den här problematiken ser ut, säger Mathias Ståhle.
Det som gjorde att Ståhle och Pirttisalo Sallinen ville gå vidare var en insikt att de enbart hade skrapat på ytan i ämnet. Där fanns betydligt mer att berätta om.
– Vi hade en bild av hur vi trodde att det funkade. Och den bilden var naturligtvis ganska tungt beroende av polisens uttalanden i medierna. I de fall som polisen besvarat frågan har de sagt att vapnen kommer från inbördeskriget i forna Jugoslavien, illegala vapen hela vägen. Det vi upptäckte var att det stämmer ju inte.
Som mest var det under 2000-talet 17 procent av de illegala vapnen som kom från forna Jugoslavien, berättar Mathias Ståhle. Numera är det runt tio procent. Men varifrån kommer de övriga 90 procenten. Det är det boken berättar om. Och det är det som är bokens stora scoop, menar Ståhle.
– Ute i Europa kan du köpa deaktiverade vapen, överblivna från andra världskriget eller kalla kriget, som magasinerats, där företag upptäckt att det finns många vapensamlare som är intresserade. Man har då pluggat vapnen genom att sätta i ett metallstift i pipan så det inte går att skjuta med. Det tog inte så lång tid innan ett antal kriminella köpte dem för 1000 kr styck och började borra bort stiften i pipan, vilket gjorde vapnen fullt funktionella.
För att kunna göra detta krävs ett tekniskt kunnande, menar Ståhle, som går långt utöver vad man får lära sig i trä och metallslöjden i skolan.
– Boken heter ju Vapensmederna av en anledning. I nästan alla såna här fall finns en spindel i nätet och det är inte personen som skjuter med vapnet och inte personen som tagit in vapnet. Någonstans behöver du en vapenkunnig person och det finns ganska få sådana personer som dessutom är beredda att arbeta med kriminella. Vi har kartlagt sju sådana personer, säger Mathias Ståhle.
Omslag: Vapensmederna.
Att finna dessa personer är med andra ord det som polisen borde ägna sig mest åt, menar Ståhle i sin kritik av polisarbetet.
– Polisen skulle kunna komma väldigt långt om man lärde sig att identifiera dessa personer innan de når stor skala, då vore mycket vunnet. Det är ingen raketforskning, så här arbetar ju polisen redan nu med narkotika.
Hur känns det att debutera som författare?
– Det känns jättestort. Det är debut för både mig och Jani. Jag har nog egentligen drömt om att få sätta mitt namn på en bok i hela mitt liv, sedan kan man tycka att det är lite tragiskt att det skulle dröja 49 år innan det blev av, säger Mathias Ståhle.