– Just nu undersöker jag hur man säger god kväll på Grekiska och Isländska. Om man tänker att det kanske är fyra miljoner tittare vill man gärna att det ska bli rätt, säger han.
Han pratar förstås om Melodifestivalen och dess sista avsnitt, där en nationell som en internationell jury (vilken Mello-experten Stefan Eriksson kallat "en bra bromskloss för det svenska folket") röstar fram vårt bidrag till Eurovision i Rotterdam senare i år. Där har han i snart sex veckors tid varit ansvarig för mellansnack, sketcher och manus tillsammans med kollegan Anna Granath.
När han inte tänker på isländska hälsningsfraser går tankarna till manus och innehåll. Under de senaste veckorna har han i sin roll som manusförfattare jobbat dygnet runt, berättar han.
– Jag stänger aldrig av hjärnan och manuset lever fram till klockan 20.00. Kommer vi på något precis innan skriver vi in det, annars vore det tjänstefel. Jag har fått så många idéer klockan 12 på natten, och då har jag plockat upp datorn och skrivit ned dem så jag inte glömmer. Vi lever verkligen i Mellobubblan. Jag vet knappt vad som hänt utanför. Det har bara varit "Baila Baila" här.
När vi snackade med Micke Mårtensson i januari innan tävlingen gick av stapeln lovade han sig själv att inte läsa några tidningar. Givetvis har han brutit det löftet.
– Jag läser väldigt mycket. Det har blivit som en drog att veta vad folket tycker. Kritik var jag beredd på att vi skulle få för det går inte att tillfredsställa tre miljoner människor. Men jag har valt att lyssna på den konstruktiva kritiken och inte bara på de som har som image att såga Mello.
Hans eget favoritsegment under programmet var "Mellofamiljen" – men även "Hermans melodiska historia" ligger honom nära hjärtat, berättar han. Men en favoritdeltävling vill han inte kora.
– Varje program har varit olikt det andra. Givetvis är det skillnad mellan Timbuktu och Per Andersson. Det har varit olika teman i varje avsnitt där vi ibland har riktat oss till publiken som kanske vanligtvis tycker att Mello är lite fjantigt. Vi har velat göra något för alla, och det är ett viktigt public service-uppdrag.
Vad ska du göra när allt är över?
– Jag kommer nog vara lite ledsen. Men det hinner jag inte vara särskilt länge. På tisdag ska jag börja med nästa projekt – Let's Dance.