Vi har fått en tjuvtitt på den den stora utställningen "NK:s möbler" som just nu tar form i Sörmlands museum.
Mellan 1904 och 1973 tillverkade varuhuset NK möbler i sina egna verkstäder i Nyköping. När verksamheten var som störst arbetade mer än 500 personer i möbelfabriken med att tillverka de mest makalösa möbler och föremål till privatpersoner, institutioner och offentliga miljöer. Många av Sveriges mest namnkunniga formgivare under 1900-talet ritade möblerna och inredningarna som spreds över i stort sett hela världen.
Men trots NK:s starka varumärke och det faktum att företaget designade och tillverkade all inredning i prestigebyggnader som Stockholms stadsbibliotek (alla möbler finns kvar och är fortfarande i bruk!), Konserthuset i Stockholm, ambassader, biografer, butiker och till och med järnsängar till mer än 70 olika sjukhus, är historien om möblerna och tillverkningen av dem relativt okänd.
Men nu ska det bli ändring på det när Sörmlands Museum den 11 mars öppnar den första stora utställning om NK:s möbler som någonsin gjorts.
Vi träffar utställningsproducenten Lena Landerberg och museets ansvarige antikvarie Mikael Billborn som med drygt tre veckor kvar till premiären äntligen kan börja se utställningen "NK:s möbler" ta form.
– Den här utställning är väldigt efterlängtad och efterfrågad. Det är naturligt att den att den görs i just Nyköping med tanke på att verkstäderna låg i staden och att allt vi kommer att se i utställningen är tillverkat här i Nyköping, säger Lena Landerberg.
Verkstäderna låg på Folkungavägen, bara ett stenkast från Sörmlands Museum, som nu rustar sig för att ta emot storpublik.
– Utställningen har ett nationellt intresse och vi tror kanske till och med internationellt intresse, eftersom det här är den första exposén som tar ett helhetsgrepp på NK:s möbler och produktion. Det har ju aldrig gjorts. På sätt och vis är det märkligt att det inte har skett tidigare.
Skiss till i en soffa tillverkad för NK i Nyköping.
Arbetet med utställningen "NK:s möbler" har pågått i flera år efter ett grundmanus av Sara Kristoffersson som är designhistoriker. Hon har också skrivit boken "NK:s möbler" som Sörmlands museum ger ut i samband med utställningen och som ger mer kontext och bakgrund.
– När vi började titta på vad skulle visa i utställningen så insåg vi ganska snart att de möbler vi har en samlingen på museet inte räckte för vår ambition. Så en ganska stor del av vårt arbete har ju gått ut på att låna in från olika håll och kanter, säger Lena Landerberg.
Totalt visas cirkla 150 möbler och drygt hälften är inlån från museer, institutioner, privatsamlare och alldeles vanliga sörmlänningar.
NK gjorde inte bara möbler avsedda för hem, utan även olika typer av inredningar. Här är ett skåp som ingått i en butiksinredning i en sybehörsaffär i Katrineholm.
Utställningen, som är kronologiskt upplagd, berättar också historien om fabriken och människorna som jobbade där. På sin tid var det en av stadens största industrier. De som arbetade där kallades för "kompanister" precis som personalen i det exklusiva varuhuset på Hamngatan i Stockholm och varje dag gick en buss till och från Stockholm och Nyköping med möbler och varor som de anställda i Nyköping kunde få levererade från varuhuset – allt från mat till kostymer. Personalen i de olika städerna möttes också och spelade bland annat fotboll mot varandra, berättar Lena Landerberg och Mikael Billborn.
Så småningom upphörde NK med den egna tillverkningen av möbler i verkstäderna i Nyköping, istället började man legotillverka kontorsmöbler och designmöbler åt bland annat företaget Knoll.
Annat som framkommer i utställningen är att NK efter hand började masstillverka möbler som riktade sig till en bred publik, och var först med att sälja möbler som kunden monterade själv i platta paket. Det var alltså inte IKEAS uppfinning.
– Det här är en jätteviktig del av svensk designhistoria, säger Lena Landerberg.
Ett av skälen till den inte belysts förrän nu kan vara att NK:s möbler i början var handgjorda, exklusiva och vände sig till en borgerlig, välbeställd publik. Det rimmade möjligen illa med Svenska slöjdföreningens ideal, som varit tongivande när svensk designhistoria har skrivits. NK arbetade också med väldigt många olika formgivare och hade inte samma starka designprofil som till exempel Svenskt Tenn.
Formgivaren Elias Svedberg var en av många designers som NK samarbetade med.
Och under många år var NK:s gamla möbler helt enkelt inte särskilt efterfrågade – men nu har många av NK:s modeller blivit trendiga och säljs för höga priser både i Sverige och utlandet.
Tiden är helt enkelt mogen för en heltäckande utställning och det sammanfaller med att Sörmlands Museum med den nya museibyggnaden har utrymmet och förutsättningarna för att skapa den.