Handjagare av resetyp. Svår att slå ner.
Köpte en handjagare av resetyp på loppis, satte papper i valsen, men insåg omgående att fingrarna förklenats av alla års knappande på datorterminalen.
Man bör ha ordentligt med krut i pekfingrarna för att lyckas hamra ned sin dagbok på en gammal Hugin. Dessutom visar det sig vara ett jätteprojekt att hitta fräscha färgband utan att vända sig till näthandeln – i detta sammanhang en big no-no. Så nu skriver jag för hand istället och anlitar därefter en ”assistent” som renskriver mina kråkfötter på dator.
Redan tidigt på morgonen infaller detoxens första utmaning: Jag måste ut till brevlådan och fiska upp tidningen. I många år var det självklart att i ur och skur hasa sig ut i morgonrock och hämta in morgontidningen. Numera läser jag vanligtvis tidningen som pdf på plattan och slipper därmed både regn och sol före frukost.
Men jag märker genast att jag läser pappret mer noggrannt än plattan. Plötsligt slukar jag även sådant jag vanligtvis skulle ha hoppat över. Kanske för att jag har tid nu när jag slipper kolla uppdateringar på Facebook till morgonkaffet?
Förra nätdetoxen sammanföll med slutet av månaden, då räkningarna ska betalas. Den här gången har jag varit mer strategisk.
Tur det, för ett samtal till banken ger vid handen att det visserligen fortfarande går att fylla i en privatgiro-blankett och skicka in räkningarna per post mot en avgift på 300 kronor per år. Men att betala på banken leder ut på ruinens brant: avgiften är 150 kronor. Per räkning.