Post- och Telestyrelsen hänvisar till Myndigheten för samhällskydd och beredskap.
Ringer upp. Det första den automatiska rösten säger är ”Besök vår hemsida www.msb.se".
Inväntar växeltelefonisten och ber om att bli kopplad till pressjouren.
Jag skulle vilja prata med någon som kan tala om vad jag ska göra om nätet går ner?
– Vilket nät?
Internet.
Pressjouren slår ifrån sig:
– Då får du ringa till Post och Telestyrelsen, det är de som har ansvar för sådana frågor.
Men jag trodde att ni visste?
– Myndigheterna har sektorsansvar och Post och Telestyrelsen svarar för den biten.
Så ni har ingen koll?
– Det är PTS om äger frågan. Vi jobbar tillsammans med hur hela samhället ska kunna fortsätta fungera vid en kris.
Men någon hos er måste väl ha koll på nätet ?
– Det beror på vad det är för typ av kris. Är det läkemedel så har Läkemedelsverket ansvaret. Bara för att vi heter något med beredskap är det inte självklart att vi har svaren. Vi ansvarar för samordningen av de ansvariga myndigheterna. Så jag rekommenderar PTS i första hand.
Jag lever nätfritt denna vecka, har du möjligen telefonnumret till PTS så jag slipper ringa nummerbyrån?
– Nej, tyvärr, det kan jag inte stå till tjänst med.
Känner mig helt hjälplös utan nät. Inser att MSB har viktigare saker än att serva journalister med i deras tycke korkade frågor – men ett telefonnummer hade väl beredskapsmyndigheten ändå kunnat stå till tjänst med?
I efterhand ser jag att MSB:s hemsida är fullproppad med praktiska råd för kriser, naturolyckor och attentat. Men när nätet väl gått ned är det liksom så dags att surfa in.