Tidningen träffar Ebonita Baldeh på ett café vid Fristadstorget en kall och mörk decemberkväll. Bussarna tar sats mot modden utanför. Människor halkar omkring som skuggor. Långt kvar till våren, detta eländets år då julhandeln förutspåddes minska med 500 miljoner kronor.
Men Ebonita Baldeh är som en glad, vandrande solstråle.
– Jag har bott i Eskilstuna hela livet. Jag har flyttat till Stockholm några gånger. Men jag hittar alltid tillbaka hit, säger hon.
Cafét där intervjun äger rum ligger lägligt mellan arbetsplatsen i Balsta och hemmet i Nyfors. Ebonita tar en klunk té och berättar om hur passionen för att jobba med människor lett henne till ett yrke som arbetshandledare på en daglig verksamhet.
Hennes väg mot den 27 dagar långa SVT-inspelningen på Lofoten började med att hon laddade upp en video på Tiktok.
Vi ska strax återkomma till det, men först zoomar vi ut lite.
"Lerin på Lofoten" är en annorlunda realityserie.
Programmet grundar sig i att konstnären Lars Lerin reser till Lofoten, en plats som betyder mycket för honom. Här fann han sin första kärlek. Men det var också här som han föll djupt ner i missbrukets mörker och till slut tvingades lämna både relationen och platsen för att kunna hitta tillbaka till ljuset.
I serien bjuder Lerin in sex andra svenskar som också kommer från sorg och missbruk för att samtala om sina liv och problem, och som förhoppningsvis gemensamt ska kunna inspirera tv-tittare som också har eller har haft det jobbigt.
Ebonita Baldeh är en sådan person.
Via sitt stora Tiktok-konto (som i skrivande stund har 35 000 följare) brukar hon föreläsa om sina största trauman:
Att som barn utsättas för trafficking, och att som vuxen förlora en dotter.
Det var via dessa videos som hon blev upptäckt av produktionsbolagets castinggrupp.
– Först trodde jag att det var en scam.
Vad tänkte du när du förstod att det var på riktigt?
– Jag tänkte att nej, jag kan inte vara med i tv. Det funkar inte.
Men efter lite eftertanke och samtal med sina vänner insåg Ebonita att programmet var en chans att vara öppen med sina trauman, tala om dem och ge styrka till andra.
Snart var hon på väg mot norra Norge.
Hade du någon koll på Lars Lerin innan?
– Nej, haha. Jag tänkte "vem fan är den här människan?" Men sedan gjorde jag lite research och då förstod jag vem han var.
Redan i premiäravsnittet får Ebonita mycket tid i rampljuset.
Det är ömsom roligt, tungt och känslosamt tv-tittande.
Hur var det att dela med sig av de här otroligt känsliga sakerna framför tv-kamerorna?
– Jag minns hur nervös jag var. För jag har alltid haft ett problem med att säga att jag har blivit såld. Och att prata om hela trafficking-grejen. Det känns som att hela världen dömer mig när jag säger de orden. Men så fort jag sagt det så släpper allt. Då är resten mycket enklare.
Medan Eskilstunaborna kämpar mot snön utanför caféfönstret berättar Ebonita för tidningen om sin nattsvarta historia.
När hon bara var fem år gammal körde en man som stod nära hennes familj runt henne i Eskilstuna och sålde henne till torskarna.
– Jag blev såld till män och kvinnor.
Hon berättar att hon levde under hot om våld som barn, och att hennes största prioritet var att inte göra hennes mamma ledsen. Därför såg hon till att inte berätta något. Hon ville inte riskera att såra sin mamma.
– Det pågick i två års tid. Jag har hittills inte mött någon som varit med om sexuella övergrepp på den nivå som jag var. Och så ung som jag var.
Vad är det som får dig att orka dela med dig av det?
– Det är hoppet jag känner i de jag träffar. Det känns som en revansch när jag får så fröet av hopp.
Kom det en vändpunkt för dig som gjorde att du valde den här vägen?
– Det som hände var att jag valde livet efter att min dotter gick bort för tio år sedan. Först ville jag bara dö. Men sedan hände något och jag valde livet. Och då var det min skyldighet att göra allt jag kunde för att läka. Och sedan dess har jag bara kämpat på i tio år.
Mer än så är svårt att berätta utan att spoila vad som sker i premiären av SVT-serien. Men det som går att säga är att Ebonita till sist lyckades kämpa sig ur mörkret och missbruket som tragedin sänkte ner henne i.
Hur känns det att massor av människor kommer få ta del av din historia?
– Jag har tänkt på det och pendlat mellan ångest och förtvivlan. Men jag vet att det kommer bli bra.