Förutom att vara ståuppkomiker har Fredrik Andersson en bakgrund som magiker. Under slutskedet av hans show tog han upp en kvinna från publiken på scenen för att assistera under ett korttrick.
Inför föreställningen gör jag lite research.
Jag har nämligen aldrig hört talas om Fredrik Andersson.
Jag förstår snabbt att han skapat sig ett rykte som kontroversiell. Kontroversiell och digital. Han verkar posta aktivt i sociala medier, och kommentarsfälten under videosnuttarna är ofta fyllda av kränkta människor som ber honom dra åt fanders.
Det var alltså med viss nervositet som jag under lördagen begav mig till Fredrik Anderssons extrainsatta ståuppshow på Nyköpings teater. Jag har nämligen alltid blivit illa till mods av komiker som gjort sig kända genom humor vars hela syfte är att kränka andra. Och efter att ha läst alla kommentarer hade jag ju förstått att det var just den typen av humor som Fredrik Andersson ägnade sig åt.
Men efter att 90 minuter fullkomligt flugit förbi (tiden går fort när man har roligt, och jag hade jävligt roligt) hade jag skapat mig en egen uppfattning om Fredrik Anderssons humor.
Och så jäkla farlig var den väl inte.
Mycket rolig, ja, och ibland så gränslös att jag kunde känna hur jag rodnade. Men jag kände inte för att börja terrorisera hans kommentarsfält.
Under sin show skämtar Fredrik Andersson om allt möjligt.
Det är skämt om myndigheter, om regeringen, om miljöpartister, skåningar och samer. Det är skämt om krig och om sex, om begravningar och om elaka barn. Fredrik Andersson rör sig fritt mellan ämnena, och jag som vanligtvis mest brukar sitta med ett snett leende när jag går på ståupp blir vid flera tillfällen förvånad över att jag faktiskt skrattar rakt ut.
Roligast är han i sina interaktioner med publiken.
Redan under början av föreställningen börjar Fredrik Andersson använda sig av en kommunikation av typen "alla i publiken som någonting-någonting applåderar nu", och det leder till flera härliga stunder. Bäst av alla är kanske när han försöker ta reda på vem som rest längst för att se honom, och hittar ett par från Kiruna.
Som vit, privilegierad man befinner jag mig aldrig i skottlinjen för Fredrik Anderssons mest kontroversiella skämt (de som hans haters skulle kalla för rasistiska, sexistiska och av pedofilkaraktär).
Men när jag ser mig omkring i lokalen på Nyköpings teater ser jag ingen som sitter argt med armarna i kors och surar åt hans skämt. Tvärtom ser jag bara folk som skrattar.