Henrik Schyffert har oväntat många kopplingar till Eskilstuna. Med påtvingad sörmländsk dialekt berättar han om känslorna för "Tuna" och gubbjävlarna som bor i stan.
Det har hänt mycket i Henrik Schyfferts liv sedan Killinggänget tog landet med storm. Och nu är det dags att återigen göra ett namn av sig – solo denna gång.
Henrik Schyffert är aktuell med föreställningen "Schyffert forever" och den 24 oktober får Eskilstuna dubbla föreställningar.
– Det ska bli skitkul att åka till Tuna, säger han med en påtvingad sörmländsk dialekt.
– Jag har ganska många kopplingar till Tuna. Har jag sagt att jag bor granne med Fredrik Lindström? För det gör jag. Och sen delade jag ju replokal med Kent och känner Heikki i Sator. Riktiga gubbjävlar, som hela tiden sa: Ska du ha "pomfa med piffi"?
Henrik Schyffert har sedan fem år tillbaka haft en lång paus från sin stand-up.
– Jag var trött på det och sen fick vi barn. Jag regisserade långfilm och sen blev det en jäkla pandemi. Jag vet inte om du minns det?
Tidningens reporter minns det och byter snabbt ämne till att föreställningen påstås handla om Schyfferts hat mot influencers.
– Det är ju inte bara det showen handlar om. Men det handlar ursprungligen om en avundsjuka. Det verkar vara så enkelt att sminka sig, fota det och sedan fakturera kopiösa summor. Det tåget har man verkligen missat. Jag vill också åka till Ibiza och dessutom få betalt för det. Min hjärna kan verkligen inte förstå hur det där fungerar.
Schyffert fastnar därefter i att klaga på dagens musik.
– Jag tycker att så många låtar idag bara väser och det låter som att ett gem har fastnat i en akvariepump. Jag saknar riktigt stora refränger och riktiga melodier. De bara pruttar i sina hemstudios och jag kanske bara är gammaldags, men jag tycker att det slarvas ordentligt.
Tillbaka till föreställningen.
"Schyffert forever" har mottagit fina recensioner och fortsätter att sälja ut städer.
– Jag är glad över att folk vill komma och titta. Det är ingenting man kan veta innan, det kan lika gärna ha blivit tokslaktat. Jag är stolt som fan över det här och jätteglad.
På Eskilstuna teater gör Henrik två föreställningar efter varandra.
Är inte det svårt? Att ladda om?
– Nej, det tycker jag inte. Mitt jobb är väl ändå att se till att båda showerna blir lika roliga. Men däremot så improviserar jag ganska mycket och halvvägs in i den andra showen kan jag ibland fundera: Har jag redan sagt det här? Det kan bli lite snurrigt. Annars är det inte så krångligt.