Joakim Paasonen och Johanna Brun lärde känna varandra på Kungliga musikhögskolan i Stockholm. Nu arbetar de tillsammans.
– Det gick skitbra igår, alltså jävlar vilken kväll.
Så säger Johanna Brun från soffan i Kungliga musikhögskolans lobby när tidningen kommer på besök.
– Det var väldigt mycket folk och vi fick en otrolig respons.
Johanna Brun berättar att många av låtarna hon framförde är del av det kommande fullängdsalbum som hon och kollegan Joakim Paasonen, 24, jobbat på i flera år.
– Vi har haft en längtan efter att få komma ut och visa vad det är vi hållit på med, säger hon.
Singeln "Bird" har hon haft med sig i tio år. Att hon nu känner sig redo att släppa den har att göra med en extrem perfektionism.
– Jag har alltid varit mån om att musiken ska hålla en så pass hög standard när den väl släpps att jag helt enkelt inte känt mig färdig.
Bredvid henne i soffan sitter Joakim Paasonen. De träffades under första året på musikproduktionslinjen på högskolan och märkte snabbt att de hade en förkärlek för samma form av estetik.
– Det kändes under vår första session att vi klickade. Joakim är så duktig på stråkarrangemang och är ett stort fan av Ludwig Göransson och den filmiska musiken. Jag själv är väldigt ambient, konstnärlig och uttrycksfull. Det går fint hand i hand, säger Johanna Brun.
Sedan de lärde känna varandra har de arbetat intensivt tillsammans på den kommande skivan.
Trogna tidningsläsare vet att Johanna Brun uppträtt live med egenskrivna låtar sedan tonåren, men lär också ha noterat att det fram tills nyligen knappt fanns någonting alls av henne utgivet på musikplattformarna.
"Bird", sammarbetet med Paasonen och den kommande skivan innebär ett slut på det.
Inför skivsläppet hösten 2024 planerar Johanna Brun att släppa ett stort antal singlar och en EP. Låtarna är både nyskrivna alster och gamla favoriter som hon burit med sig sedan Strängnäsåren men aldrig känt sig redo att släppa.
– Det är nog för att jag hela tiden förstått hur bra de skulle kunna bli i produktionen. Men musiken är så komplex att den krävt rätt människor.
"Bird" ger en ledtråd till Johanna Bruns musikaliska preferenser. Stora ljudbilder, känslomässig sång och sköra, starka och sårbara texter.
Vad tror du det är som gör att du dras till den estetiken?
– Jag har alltid tyckt om musik som är kopplad till känslor. Musik som känns. Och det här musiklandskapet väcker massor av känslor i mig.
Både Johanna och Joakim berättar om hur de understundom arbetat nästan maniskt med "Bird" och resten av låtarna på skivan. Och nu gör de sig redo att visa sina verk för världen.
Hur känns det inför albumdebuten?
– Helt galet. Som en stor lättnad, men också skitläskigt, haha.
Efter singelsläppet nåddes Johanna Brun av att en av hennes idoler – artisten Ane Brun (nej, inga släktband) – hyllat den och kallat den för vacker.
– Det var så sjukt. Hon är en stor inspiration. Och när ens idol hyllar det man gör får man nypa sig i armen.
Läsare som följt Johannas karriär vet att hennes liv är hårt präglat av den ovanliga sjukdomen Ehlers-Danlos syndrom. Och även om hon fortfarande i allra högsta grad lider av den så säger hon att livet är mycket bättre än vad någon kunnat tro för tio år sedan.
I samband med albumsläppet tar både Johanna och Joakim en paus från sina studier vid musikhögskolan.
– Jag hoppas att ödet ska leda oss till att vi får åka ut och turnera och leva det drömliv vi byggt upp.