Nina Sandström tillsammans med ensemblen utanför Teaterladan på Nynäs slott.
Repetitionerna av "En midsommarnattsdröm" är inne på upploppet. För produktionen står Scenkonst Sörmland och den 28 juni är det premiär i Teaterladan på Nynäs slott
I William Shakespeares ursprungliga version från slutet av 1500-talet mixas klassisk mytologi med engelsk folklore och pjäsen utspelar sig i antikens Grekland. Nu har berättelsen fått sig en rejäl bearbetning av dramatikern Lucas Svensson och regissören Maria Weisby, som omplacerat den ikoniska historien i tid och rum. När vi nu möter Puck, älvkungen Oberon och den försmådda Helena befinner vi oss på ett stort gods i 1930-talets Sörmland.
För att visuellt förflytta publiken till den sörmländska landsbygden under mellankrigstiden, har kostymdesignern Nina Sandström en viktig roll. Hon är starkt engagerad i hållbarhet inom scenkonsten och fick en idé.
– Jag slängde ur mig det till Scenkonst Sörmland – att då skulle vi faktiskt kunna jobba med vintagekläder som verkligen är från tiden.
Nina Sandström lyckades genomföra sitt kostymuppdrag med bara originalkläder, så när som på ett enda plagg. Ett par dambyxor fick sys upp.
– Det beror på att det helt enkelt inte fanns, det var så ovanligt att kvinnor bar byxor på den tiden.
De åtta skådespelarna i ensemblen var med på noterna.
– Det finns inget man är så snygg i som 30-40-talskläder, så jag tror att alla älskar sina plagg. Alla är väldigt stiliga, säger Nina Sandström.
Materialen är huvudsakligen ull, viskos och lite siden.
Nina Sandström hittade bland annat inspiration till kostymdesignen i sin egen släkts gamla fotoalbum.
När man ska göra historiska kostymeringar får man jobba med det gemensamma minnet – den bild folk i allmänhet har i huvudet av hur man såg ut på den aktuella tiden. I arbetet med "En midsommarnattsdröm" tittade Nina i sin egen släkts fotoalbum och såg män i mörka kostymer och kvinnor i småmönstrade klänningar.
För att hitta kläder behövde hon inte gå så långt.
– Jag har själv samlat på mig kläder från 30- och 40-talen, jag har under hela min karriär förstått att det här är sådant som man inte får slänga, för till slut får man inte tag på det.
Kläderna blir aldrig för gamla för att använda, säger Nina Sandström. De håller en högre kvalitet än det mesta som går att köpa i butiker i dag. Plaggen syddes för att hålla och för att kunna ändras och anpassas till sin bärare över tid.
– Man kan inte tillräckligt många gånger nämna hur häftigt det är att åka runt – exempelvis i Sörmland där det finns mycket loppisar på sommaren – och hitta en äldre rock som är kanske mer än 100 år gammal, och bara ta på den och känna – men vad bekvämt den här sitter!
Vintagekläder är nämligen oftast skräddarsydda, och även om det kan låta lyxigt och snobbigt, så tror Nina Sandström att det är nyckeln till framtidens klädkonsumtion.
– Att vi har väldigt mycket färre plagg, men som verkligen passar oss.
För att kunna hålla på med återbruk måste man också kunna göra förändringar i plaggen. En kompis med en symaskin är guld värd, dessutom är det roligt att hålla att anpassa befintliga plagg tillsammans, säger Nina Sandström som utöver tunga kostymuppdrag inom scenkonsten också ger workshops i hur man kan smycka och ändra gamla kläder, bland annat i samarbete med Nordiska museet.
– Lika gärna som man kan ha en elbilsbonus borde man ha en symaskinsbonus! Om man har en symaskin hemma kan man laga knäna på barnens jeans.
För den som själv vill börja använda och samla på vintagekläder har Nina Sandström ett tips. Fråga släktingar och leta på familjens vind.
– Det ligger väldigt mycket kläder i pappkartonger på vindar.