När nu filmen tranformerats till musikal på Chinateatern i Stockholm känns berättelsen fortfarande aktuell. Den handlar om människor i ett mindre samhälle på dekis, om den alltjämt pågående strukturomvandlingen med industrijobb som försvinner och småstäder som avfolkas. I centrum står svetsaren Alex (Hanna Lindblad), en tjej som bär på drömmar om att bli professionell dansare och en trasig barndom. Hon blir kär i sin chef (Rennie Mirro) på fabriken, en man som tillhör ägarfamiljen och en helt annan samhällsklass. Kring Alex kretsar också väninnorna, med vilka hon gör dansuppträdanden på syltan Harry´s, och den gamla damen och dansinstruktör Hanna (Siw Malmqvist).
Kärnan i berättelsen är stark och klassisk, det handlar om kärlek över klassgränser, drömmar och personlig utveckling. Alex är en kantig personlighet som måste övervinna sin rädsla för att misslyckas och våga lita på att hon duger och är värd att älskas. Detta lyckas Hanna Lindblad fånga fint i sin gestaltning. Och hon och Rennie Mirro har fin kemi som kärlekspar.
Faktiskt är det många som förtjänar beröm för sina insatser. Karl Dyall gör en sin roll som diabolisk krogägare med bravur, Siw Malmqvists starka karisma ger energi åt den knarriga gamla damen Hanna och Per Eggers sprider mys som kämpande krögare. Linus Wahlgren är också riktigt bra som godhjärtad men mesig och misslyckad komiker.
Anna Hansson gör kvällens starkaste sånginsatser som Alex vän, Gloria.
Men trots många fina rollprestationer och en bra historia saknas ibland flyt. Det är som om Alex kantighet genomsyrar hela föreställningen. Det är flera stickspår som får stort utrymme och dansnummer som liksom hänger löst. Detta gör att musikalen blir onödigt lång.
Ingen som älskade filmen "Flashdance" med Jennifer Beale kommer dock att bli besviken. De små detaljerna som gjorde filmen unik förvaltas väl i musikalen och har man den allra minsta kärlek till dans är "Flashdance" den musikal på repertoaren man ska välja.
Redan det inledande numret på fabriken är supersnyggt, och Hanna Lindblads solon fantastiska. Scenografin är spektakulär och låtarna – de har stått sig väl.