Almapristagaren: "En malström av känslor"

Han är en av Frankrikes stora barn- och ungdomsförfattare. Jean-Claude Mourlevat har kallats en förnyare av sagans traditioner, och får årets Almapris, världens största pris för barn- och ungdomslitteratur.

– Det här var helt oväntat, säger han till TT, och fortsätter omskakad:

– Det är en väldigt speciell dag, i morse var jag på en begravning för min moster, hon var också min gudmor, och en betydelsefull person för mig. När jag kom ut från ceremonin såg jag att jag har fått Astrid Lindgrens pris. Så det är en otrolig dag. Det är en "malström" av känslor — som man väl säger i Sverige.

Förnyare av sagan

Mourlevat är känd för sina personliga berättarvärldar, där han gestaltar eviga teman som längtan, frihet och kärlek. Juryns motivering lyder bland annat: "Mourlevats ständigt överraskande författarskap fäster epikens urgamla väv vid en samtida verklighet". Han skriver allt från realistiska berättelser och äventyrsromaner till deckare. Ofta återkommer han till sagans värld.

– Jag älskar sagor – de bra sagorna, det finns många tråkiga sagor också. Men de lyckade är något fantastiskt, som både små och stora kan uppskatta. Det finns något tidlöst över sagor, de handlar om våra rädslor, vårt hopp — och de färdas genom seklen utan att åldras, som perfekta objekt, säger han till TT.

Mourlevat debuterade 1997 och har gett ut ett 30-tal böcker som har översatts till närmare 20 språk – dock finns inga av dem ännu utgivna på svenska. Hans senaste bok "Jefferson" utkom 2018, och är ett slags blandning mellan deckare och fabel: den handlar om en igelkott som älskar att läsa, men som blir oskyldigt anklagad för mord. Hans romanläsning får en livsavgörande betydelse för upplösningen.

Läsningen en livräddare

Jean-Claude Mourlevat har vittnat om att läsandet också räddade hans eget liv. Som ung pojke gick han på en internatskola, en tid han har skildrat i boken "Le combat d’hiver", som handlar om fyra föräldralösa ungdomar på ett internat med ett förtryckande regelsystem.

Han kallar barndomen för "sin hårda kärna". Den är den källa han ofta öser ur när han skriver böcker, och tiden på internatet har gjort starka avtryck.

— Det har lämnat smärtsamma spår hos mig, och det var givet från början att jag en dag skulle skriva om internatet, ensamheten och sorgen som jag upplevde då.

I lantbrukarhemmet i byn Ambert under uppväxten fanns inga böcker men på internatet blev litteraturen ett sällskap. Tio år gammal läste han sin första roman där: "Robinson Crusoe" av Daniel Defoe, som var skriven i första person.

– Jag var helt omskakad av det jag läste. Jag hade intrycket av att en röst talade till mig, det var en ung pojke liksom jag, som upplevde samma ensamhet. Det var min broder i ensamheten, säger han.

Samhällskritisk

Jean-Claude Mourlevat debuterade sent, efter 40 års ålder, och har tidigare bland annat jobbat som lärare i tyska, men även som regissör, skådespelare och clown i både Tyskland och Frankrike. Numera är han författare på heltid och skriver för barn och vuxna.

Han har varit nominerad sammanlagt tio gånger till Almapriset, men enligt juryns ordförande Boel Westin var det först i fjol som juryn började läsa honom mer intensivt. Hon understryker att berättelserna ofta har en samhällskritisk udd. Romanen "Terrienne" (ungefär "Jordkvinnan") handlar till exempel om ett parallellt samhälle där man inte får andas och där människorna slängs på soptippen i 50-årsåldern.

– Det finns en sådan längtan efter livsluft, bokstavligen skulle man kunna säga. Den handlar om en ung kvinna som beger sig till den här världen, hon heter Anne Collodi, och har samma efternamn som författaren till "Pinocchio". Det handlar om att bli levande igen, men det är också en historia om mäns övergrepp mot kvinnor. Det är en enormt drabbande bok, säger hon till TT.