MÄrten Sandén, författare till barndeckarna om syskonen Petrini samt ledamot av Svenska Deckarakademin, minns hur han för 20 Är sedan var nÀstan ensam i Sverige om att skriva deckare för barn.
ââDet var i princip jag och Laura Trenter pĂ„ den tiden. NĂ„gra Ă„r senare kom förstĂ„s Martin Widmarks första bok om Lassemaja. Men barndeckaren var inte populĂ€r som genre, sĂ€ger han.
I dag Ă€r MĂ„rten SandĂ©n lĂ„ngt ifrĂ„n ensam. SĂ„vĂ€l debutanter som etablerade författare skriver nu deckare för barn och ungdomar. Deckarboomen har pĂ„ senare Ă„r spillt över pĂ„ barn- och ungdomslitteraturen. Det menar Ă„tminstone Mia Ăsterlund, mĂ„ngĂ„rig barnbokskritiker och docent i litteraturvetenskap.
ââEn annan sak som gĂ„r hand i hand med deckartrenden Ă€r att det nu kommer mĂ„nga bokserier. I fallet med deckare Ă€r det sĂ„ enkelt, allt man behöver göra Ă€r att hitta pĂ„ ett nytt mysterium, sĂ€ger hon.
Arvet efter Blyton
Just bokserier â lĂ„nga sĂ„dana â Ă€r nĂ„got som kĂ€nnetecknar barndeckargenren. I dag finns 30 böcker om "Lassemaja" och 18 stycken om syskonen Petrini. Sivar Ahlrud (pseudonym) skrev fler Ă€n 50 böcker i serien om "Tvillingdeckarna" och Carolyn Keene (syndikatpseudonym) producerade fler Ă€n 100 böcker om Kitty Drew. MĂ€staren Enid Blyton författade fler Ă€n 20 böcker om "Fem"-gĂ€nget och nĂ€stan lika mĂ„nga om "Hemliga sjuan".
ââDet Ă€r nĂ€stan omöjligt att bli framgĂ„ngsrik som barnboksförfattare om du inte skriver en serie. NĂ€r barn vĂ€l har knĂ€ckt lĂ€skoden vill de ha mer av samma. Fast jag önskar att man satsade lite mer pĂ„ enskilda verk, sĂ€ger Mia Ăsterlund.
En deckarserie som just sett dagens ljus, och som sÀgs vara skriven i klassisk "Blyton-anda", Àr Peter Lindströms böcker om "Södermalmsdeckarna". Vad Àr det dÄ som gör hans böcker sÄ typiska för genren? Peter Lindström kan rÀkna upp flera saker.
ââDet finns en stor dos Ă€ventyr i böckerna. Och det finns en sund uppkĂ€ftighet hos mina karaktĂ€rer. De bryter mot regler och tĂ€njer pĂ„ grĂ€nser som vuxenvĂ€rlden har hittat pĂ„, sĂ€ger han.
Rent generellt, fortsĂ€tter han, Ă€r det typiskt med en vuxenvĂ€rld pĂ„ avstĂ„nd vilket ger barnen fritt spelrum. FörĂ€ldrarna Ă€r bortresta eller pĂ„ annat sĂ€tt frĂ„nvarande â och det Ă€r inte vanlig vardag.
ââDet Ă€r inte direkt nĂ„gon slump att mĂ„nga barndeckare utspelar sig pĂ„ sommaren dĂ„ barnen Ă€r lediga, sĂ€ger Peter Lindström.
MĂ„rten SandĂ©n och Mia Ăsterlund fyller pĂ„ med kĂ€nnetecken.
ââTypiskt Ă€r ocksĂ„ den lilla vĂ€rlden â smĂ„staden eller stadsdelen, verklig eller fiktiv, dĂ€r barn kan röra sig relativt fritt. Valleby i "Lassemaja"-böckerna Ă€r ett exempel, sĂ€ger MĂ„rten SandĂ©n.
ââKollektivet Ă€r vĂ€ldigt typiskt, det mysterielösande gĂ€nget som lĂ€saren bjuds in att vara en del av. HĂ€r finns inga ensamma huvudpersoner som gillar opera, sĂ€ger Mia Ăsterlund.
Ovanligt med mord
Ăven om barndeckare skiljer sig frĂ„n vuxendeckare har de ocksĂ„ pĂ„verkats av vad som har hĂ€nt pĂ„ vuxensidan. Barndeckarna har i viss mĂ„n blivit fiktiva rum dĂ€r man i sann Sjöwall/Wahlöö-anda visar upp samhĂ€llets skuggsida och belyser allvarliga problem.
ââMen mord Ă€r ovanligt. Det Ă€r ofta andra saker som stĂ„r fokus i den sortens böcker, i Christina WahldĂ©ns "Falafelflickorna" Ă€r det till exempel hedersbrott som avhandlas, sĂ€ger Mia Ăsterlund.
ApropÄ mord finns det forskning som visar att mord Àr överrepresenterade i svenska vuxendeckare sett till den faktiska mordstatistiken, medan de Àr underrepresenterade i barndeckarna.
Ring inte polisen
MÄrten Sandén och Peter Lindström Àr emot mord i barndeckare. Dels för att de anser att man inte ska belasta barn med mord och blodiga vÄldsamheter i onödan, men ocksÄ för att lÀsaren inte ska stÀlla sig frÄgan om varför ungarna inte ringer polisen.
ââMan kan komma förbi den frĂ„gan pĂ„ andra sĂ€tt, men ett enkelt knep Ă€r att lĂ€gga mysteriet pĂ„ en nivĂ„ dĂ€r vuxenvĂ€rld och polis inte behöver blandas in mer Ă€n nödvĂ€ndigt, sĂ€ger Peter Lindström.
Mia Ăsterlund hĂ„ller med om den saken, inte minst dĂ„ barndeckare Ă€r en genre i vilken barnen fĂ„r briljera och överlista vuxenvĂ€rlden.
ââMan brukar sĂ€ga att barnen aldrig har sĂ„ mycket makt som i barnböckerna. Det gĂ€ller sĂ€rskilt barndeckarna, sĂ€ger hon.