"Sagan om den snälla blomman" heter hans debutbok, utgiven på Vaktel förlag i Eskilstuna som drivs av Benjamins morfar Christer Bergström.
Berättelsen om blomman har han både skrivit och illustrerat själv. Av handlingen kan man ana att inspirationen kommer från Benjamins egna upplevelser som mellanbarn i en trebarnsfamilj med en lillasyster och en storebror. Att vara "klämbarn" är inte alltid det lättaste.
Allt började egentligen med att Benjamin och hans syskon "basade runt" som mamma Caroline Bergström uttrycker det.
– För att det skulle lugna ned sig lite föreslog jag Benjamin att sätta sig ned och rita och skriva en berättelse. Den kom att handla om en blomma. Vi lade ut teckningarna på Facebook. Sedan tände morfar på idén och föreslog att Benjamin skulle komma hem till honom efter sexårs och sätta ihop bildberättelsen till en bok.
Hur många ex är "Sagan om den snälla blomman" upptryckt i?
– Lite oklart, men jag tror det är 50, säger Caroline Bergström som hade hoppats att coronan skulle vara över så att Benjamin kunnat hålla ett litet releaseparty för släkt och vänner. Nu får de vänta eller göra det på annat sätt.
Själv säger Benjamin: "Om andra barn ser att en sexåring kan göra en bok, så kanske de också vill göra en bok och tror på sig själva."
På kultursidorna rasar just nu en animerad debatt om "kulturbarn". Allt startade med att Sanna Samuelsson, redaktör på Göteborgs-Postens kulturredaktion, under rubriken "Kulturbarnens räkmacka är ett demokratiskt problem" hävdade att släktband är ett viktigare arv än pengar i kulturvärlden. Många instämde och menade att det är svårt att komma någonstans utan rätt namn eller rätt kontakter. Andra kände sig träffade som avfällingar till kända författare, regissörer och skådespelare och hävdade att det snarare varit till nackdel att ha rötterna i kultureliten.
Christer Bergström på Vaktel förlag bara skrattar när jag för kulturbarnsdebatten på tal.
Är detta inte ett typiskt fall av "fördel kulturbarn"?
– Självklart är det så att Benjamin förmodligen inte fått någon bok utgiven om han inte haft en morfar som har eget förlag. Han är ju jättestolt nu och säger "Wow, jag är ju precis som du, morfar". Hade hans morfar varit svarvare så hade det förmodligen inte blivit en bok av hans berättelse. Så på det sättet är han ju absolut ett kulturbarn. Men det finns ju olika sätt att hamna där man hamnar här i livet.
Christer Bergström har för sin del alltid varit extremt intresserad av militärhistoria. Redan som mycket liten läste han allt han kom över. Genom åren har han skrivit en lång radda böcker om olika aspekter på bland annat andra världskrigets alla fronter och skeenden. Materialet har han sugit upp i olika arkiv över hela världen. Det nördiga intresset ser han inte som en slump.
–Båda mina föräldrar arbetade i flygvapnet. Det är klart att det påverkat mig. Så tror jag det är för alla, föräldrarna inspirerar på ett eller annat sätt. Titta bara på Christina Schollin och alla hennes avkommor. Men Benjamin Ingrossi säger ju att det mest varit till nackdel att ha en känd mamma och mormor.
Nu ska morfar Christer iallafall se till att Benjamin får iväg sin ansökan till Guinness World Records. Kanske hamnar han mellan rekordbokens pärmar som världens yngste författare.