Joakim Persson har genom åren testat att skriva om flera ämnen, men det var när han kom på att han kunde skriva en vänskapshistoria som samtidigt handlade om badminton som genombrottet kom.
Joakim Persson levde sina första 20 år i livet som badmintonälskare i Eskilstuna och valde sedan att utbilda sig till idrotts- och svensklärare. Fem år in i karriären kände han att jobbet inte riktigt var som han förväntat sig. Samtidigt ville han inte heller lämna skolvärlden. Lösningen blev ett jobbtillfälle som skolbibliotekarie, som en vacker dag dök upp i Enköping. Joakim upptäckte en ny mening i arbetet, samtidigt som det gav honom en enorm skjuts i resan mot att förverkliga den dröm han så länge haft vid sidan av jobbet: att bli författare.
– Mitt jobb har bidragit enormt i mitt skrivande eftersom jag förväntas läsa så mycket. Jag åker på utbildningsdagar, träffar förlag, författare och nördar ner mig i bokvärlden, säger Joakim Persson.
Efter att under en lång tid ha skrivit olika manus och skickat in till förlag som alltid tackat nej kom plötsligt genombrottet när Joakim lite av en slump hittade ett ämne att skriva om som han sedan barnsben känner mycket väl.
– Inför sportlovet för lite över ett år sedan fick jag förfrågan via jobbet att göra lite inlägg i våra sociala medier med fokus på sportböcker. Jag började söka runt och läste en hel del lättlästa böcker om parkour, innebandy, dans och till och med karate – men jag fann inte en enda om badminton, säger han.
Efter uppväxten i Eskilstuna har Joakim Persson bott i både Västerås, Örebro och Stockholm. Idag arbetar han som skolbiblotikarie i Enköping.
Joakim gick in på svenska badmintonförbundets hemsida och kollade deras statistik. Enligt siffrorna fanns det år 2020 över 40 000 medlemmar utspritt bland 200 klubbar i Sverige.
– Då blev det ännu konstigare att ingen skrivit om det. Jag föreställde mig själv som ung, i den ålder jag var som mest aktiv som badmintonspelare. Om jag då hade gått in på ett bibliotek och bett om en bok om min sport – min identitet – och det inte hade funnits någon så hade det känts väldigt märkligt... Och därför kände jag att jag ville skriva om det!
Att det sedan gick lätt att hitta flödet i skrivandet är inte förvånande. Joakim Persson upptäckte badmintonen i årskurs tre och både tränade och tävlade för Eskilstuna badmintonklubb i tio år, efter flera försök att hitta lyckan inom andra sporter.
– Jag provade runt mycket men hittade aldrig glädjen förrän jag fann badmintonen, och det är lite det jag har försökt få fram i boken.
– Det här var egentligen första gången jag skrev om ett ämne jag faktiskt har koll på. Tidigare har jag skrivit deckare och sådant utan att egentligen kunna så mycket om det... Men badminton kunde jag ju! Jag kände ganska tidigt att jag träffade rätt både med innehållet och berättelsen. Skrivandet flöt på, och jag kunde se Eskilstuna badmintonhall framför mig.
Joakim Persson fann barnböcker om flera olika sporter i sin research, men inte en enda om badminton. Han bestämde sig då för att själv skriva om ämnet.
Finns det någon blinkning till din hemstad i boken?
– Jag nämner Eskilstuna och klubben i boken, men i övrigt finns det inte det. Det är inte så att Klosters kyrka skymtar i bakgrunden, jag ville inte styra in för mycket på just Eskilstuna utan ha en mer öppen berättelse. Jag lät också Marianne Sund, illustratören, få ganska fria tyglar i sitt skapande.
Illustrationerna till boken har gjorts av Marianne Sund.
Hur känns det nu när drömmen är uppfylld – kommer du fortsätta att skriva?
– Jag vill ju så klart skriva en uppföljare om jag får läge för det, och jag har redan spänt bågen rejält. På bokens baksida står det att det är första boken i serien "spela badminton".