Helst ingen, förmodligen. Men nu finns en faktaspäckad handbok att förlita sig till om någon av dem mot förmodan ändå skulle dyka upp.
I "Väsenologi" listar Ingela Korsell några av den nordiska folktros vanligaste väsen och hur man håller skillnad på troll, vättar, skogsrå och näck.
– Jag har alltid varit intresserad av folktro. Den här boken har jag burit inom mig som en karamell. Och nu krävde den att bli skriven, säger Ingela Korsell som haft en del annat att göra de senaste åren.
Förra året gav hon ut den tionde och sista boken i PAX-serien som hon skrivit tillsammans med deckarförfattaren Åsa Larsson. Det betydde att hon fick tid till att ta itu med en faktabok om den nordiska folktrons alla väsen.
Många av dem förekommer i PAX-serien. Varje bok har fått namn efter något av dem: "Grimmen", "Mylingen" ,"Bjäran", "Maran", "Näcken".
– När jag väl satte mig ned och skrev gick det fort. Jag har läst på i många år, samlat på mig historier och läst en lång rad forskningsrapporter i ämnet etnologi. Hela boken är vetenskapligt grundad. Utmaningen har varit att förmedla kunskaperna på ett sätt så att boken blir lockande och rolig att läsa för en 9-12-åring.
För säkerhets skull har hon konsulterat Ulf Palmenfeldt, professor emeritus i etnologi under arbetet med boken. Allt för att vara säker på att hennes olika väsen verkligen haft betydelse i människors liv.
Illustrationerna är gjorda av Reine Rosenberg, författare, serietecknare och dataspelsillustratör.
– Bilderna är precis lika viktiga som texten i "Väsenologi", säger Ingela Korsell som jobbat fram boken på samma sätt som när hon och Åsa Larsson skrev PAX, det vill säga tillsammans med skolelever i Mariefred.
– De har varit inkopplade som provläsare av mitt manus.
"Väsenologi" är på sina håll riktigt ruskig läsning. Skelett efter mördade spädbarn hittas under golvplankor. Näcken spelar tills bara hoppande dödskallar återstår av dansarna. Blåslagna bortbytingar lämnas att frysa ihjäl på gödselstackar.
Varför skrämde man upp sig själv och andra med läskiga varelser och historier?
– För att varna för olika saker. Skaffa inte barn innan äktenskapet - då kan det gå som för Mylingen, en varelse som berättar mycket om kvinnor och barns situation. Att få ett oäkta barn var fruktansvärt skamligt. Det är bara att titta på sin egen släkt: De flesta känner till någon kvinna som hamnat "i olycka".
Näcken var ett sätt att varna för vattendrag, många kunde inte simma. Och skogsrået påminde om att det var klokt att ha respekt för skogen.
En hel del skrämselpropaganda, alltså, men också gärna lite äckel och snusk.
– Man kan se det som dåtidens underhållning. Skäck, humor, sex och snusk i en salig blandning. Helst berättades historierna med ortsangivelser och tidpunkter för att öka trovärdigheten. Berättaren gav gärna intryck av att själv ha sett eller hört något mystiskt och oförklarligt.
Själv är Ingela Korsell särskilt svag för mylingen - det mördade spökbarnet som kvävts i sin linda innan det sett dagens ljus.
– Låter det läskigt? Det är det som är meningen.
Ingela Korsell är utbildad lärare och i färd med att doktorera i pedagogik. På senare år har dock doktorandstudierna fått stå tillbaka till förmån för författandet. Så får det bli ett tag till. För i höst fortsätter hon att djupdyka bland folktrons alla väsen. En uppföljare till "Väsenologi" är redan planerad.