De senaste åren har många nya deckarförfattare fått fäste i det svenska läsmedvetandet, och på bokmarknaden: Anna Lihammer, Pontus Ljunghill, Martin Holmén, Set Mattsson, Marie Bengts, Mikael Fuchs, Lars Andersson och Niklas Natt och Dag är några av dessa. Gemensamt för alla är att de skriver historiska deckare.
Trenden har varit stark under hela 2010-talet. Men hur ska man förstå den? Vi gör här ett försök.
Ett användbart begrepp för genren är post-noir vilket har använts om bland annat James Ellroys moderna noir-deckare som utspelar sig i Los Angeles under 1940- och 50-talet. Ändelsen -noir har sedan varit flitigt använd, inte minst i internationella sammanhang om svenska deckare, som blivit succéartade exportprodukter med Henning Mankell och Stieg Larsson som kommersiella murbräckor, tänk Nordic noir. Dystert sammanfogade ödesberättelser om Sverige som en post-välfärdsstat i fritt fall.
Prefixet post i post-noir antyder också en anknytning till postmodernismen där ofta pastischer, intertextuella hommager och kopior av förfluten kultur sorteras in.
Historievetenskapernas vurm för poststrukturalistisk teori de senaste trettio åren spelar troligen också en roll. Inte minst radikala teorier om pluralistiska narrativ och kampen mot normalitetens maktanspråk som en vilja till frigörelse.
På så sätt kan post-noir ses som en reaktion mot den nya kriminalromanens modernitetshets och teknikfetischism. Den öppnar därmed upp nya horisonter för litterär exploatering, ett nytt spår, inom kriminalgenren – det historiska perspektivet.
Detta perspektiv rymmer en rad olika teman och motiv. Samtidigt som det kan vara ren nostalgi – en bitterljuv känsla av omöjlig längtan – så kan det, i bästa fall, infria historieromanens huvuduppgift: att skapa en spegelbild av nuet i förflutenheten.
I romaner av Anna Lihammer och Set Mattsson bildar till exempel nazismens moraliska haveri på 1930- och 40-talet klangbotten till dagens svenska högervindar med rasismens normalisering och Sverigedemokraternas valframgångar.
I Niklas Natt och Dags roman "1793", som utspelar sig efter Gustaf III:s död i Stockholm under Reuterholms korrupta förmyndarregering, är det kallt, skitigt och jävligt och tiggaren i gränden blir en historisk pendang till dagens EU-migrant utanför Konsum.
Olika minoriteter har tagit plats i de historiska deckarna vilket gör att dessa blir till en avbild av historievetenskapernas och kulturens utveckling i vår tid. Vi får inte bara läsa om skötsamma manliga poliser som är en del av normsamhället utan också om hjältar som knarkar, är krymplingar eller homosexuella, som är kriminella eller sinnessjuka och, kanske framför allt, många kvinnor.
En författare som Martin Holmén har i sina tre hårdkokta noir-deckare om boxaren Harry Kvist dessutom ett uttalat projekt att leka med den traditionellt maskulina mansrollen i genren.
Men genrens uppgång under 2010-talet vittnar också om något annat än vilja att förändra krimromanens intrampade normer och föreställningar. Författarna tillhör en ny generation, nästan alla är akademiskt skolade. Pontus Ljunghill är kriminolog, Anna Lihammer är arkeolog, Martin Holmén historiker och så vidare.
Dessutom har den senaste tidens digitalisering av historiska källor såsom dokument, dagstidningar, böcker och hela arkiv gjort research betydligt enklare än det var på Per Anders Fogelströms tid.
Post-noir är därmed också ett grävjobb som har till syfte att blottlägga Sveriges undanskymda förflutna i populärhistorisk tappning, med hjälp av lite hittepå.
Gamla rashygieniska teorier som sorterar ut samhällets oönskade för lobotomi och tvångssteriliseringar står i fokus i Anna Lihammers roman "Medan mörkret faller" (2014). I Lars Anderssons 40-talsdeckare "De våra" (2015) avhandlas tattarnas historia, hemliga nazikulter och tränandet av norska dissidenter i de svenska skogarna. I Set Mattssons tre Malmödeckare om 40-talet vimlar det av saker som hände då, men också inträffar i dag: ungdomskravaller, flyktingströmmar efter kriget, rasism, pedofiler och kvinnomisshandel.
– Den gamla goda tiden har aldrig existerat, har Set Mattsson sagt i en intervju med tillägget: Människor har varit jävliga mot varandra i alla tider.
Uttalandet är emblematiskt för en författare av historiska kriminalromaner. Dået och nuet som flyter samman och säger något om vår värld i dag.
