Bröllop i Ängelholm 1932 mellan mormor Mimi och morfar Erik som var lärare bland annat på Solbacka i Sörmland.
– När mormor berättade var det alltid en saga med lyckligt slut, säger Milena Bergquist, journalist och författare som tidigare bland annat skrivit barnböckerna om Millan.
Den ursprungliga tanken var att också hennes mormors historia skulle bli en bok för barn.
– Men när jag började följa mormor i spåren blev jag indragen i sådant jag inte tänkt mig. Jag hade aldrig förstått hur eländigt det var i Wien under och efter första världskriget. Jag hade heller ingen aning om att Sverige tog emot 22 000 krigsbarn 1919-1924 och att de flesta av dem kom från Wien.
Det fick bli en vuxenbok istället och i nyutkomna "Alla dessa barn" skildrar Milena Bergquist ett stycke bortglömd 1900-talshistoria. För de finska barnen som kom till Sverige i samband med andra världskriget har vi koll på, men Wienbarnen har Milena Bergquist fått gräva djupt och länge för att hitta information om.
– I arkiven i Wien, på Riksarkivet i Stockholm finns en del, liksom på Arkivcentrum i Örebro och i en avhandling från Åbo akademi. Men det mesta tycks ha kommit i skymundan av andra världskriget. Samtidigt har jag insett att mottagandet av de finska barnen måste ha vilat på de rutiner och erfarenheter som byggdes upp efter första världskriget.
När kriget startade 1914 var hennes mormor fyra år och Wien var huvudstad i kejsardömet Österrike-Ungern, där bland annat stora delar av kornboden Ukraina ingick.
När Milenas mormor blev "godkänd" och sattes på tåget mot Sverige vägde hon bara 20 kilo. På fötterna hade hon träskor och hennes klänning var sydd i nässeltyg. I Ängelholm väntade två förmögna systrar, Allie och Frida Brunnström.
Två år in i kriget, 1916, inledde kejsardömets och Tysklands motståndare en livsmedelsblockad mot Österrike.
– Männen var ute i kriget och bara gamla, kvinnor och barn fanns kvar i staden. Tuberkulos och andra sjukdomar härjade och det fanns nästan ingenting att äta.
Milena Bergquist mormor Mimi bodde tillsammans med sin mamma och sin bror Franzi i en pytteliten lägenhet. Pappan var försvunnen i kriget och långt senare skulle mormor berätta hur hon och Franzi skickades ut för att leta efter potatis och annat ätbart som råkat ramla av böndernas vagnar. Svälten var stor.
– Men det svåraste hoppade hon alltid över. Istället uppehöll hon sig vid hur bra allt blev när hon fick komma till Sverige.
Efter krigsslutet skickade Röda Korset och Rädda Barnen mat och andra förnödenheter till Wiens barn, men rätt snart stod det klart att hjälpen inte alls räckte till. Istället bestämdes att så många barn som möjligt skulle skickas bort från Wien.
– Man informerade om detta i skolor och på andra ställen, och uppmanade de föräldrar som hade behov att låta deras barn resa bort en period. Barnen fick inte vara sjuka, men skulle vara tillräckligt utmärglade för att komma i fråga.
Milena Bergquist mormor kom som utsvulten nioåring till Sverige från Wien.
När Milenas mormor blev "godkänd" och sattes på tåget mot Sverige vägde hon bara drygt 20 kilo. På fötterna hade hon träskor och hennes klänning var sydd i nässeltyg. I Ängelholm väntade två förmögna systrar, Allie och Frida Brunnström. Egentligen skulle vistelsen utomlands inte vara längre än tre-fem månader, men mormor blev kvar i ett och ett halvt år. Som sextonåring kom hon tillbaka: Systrarna erbjöd sig att betala hennes utbildning.
– En sommar kom morfar cyklande och tycke uppstod.
Och så gick det som det gick, mormor gifte sig och blev kvar i Sverige för gott. Medan hennes föräldrar bodde kvar i sin lilla etta i Wien livet ut.
– Min morbror intervjuade och spelade in mormors berättelse när hon var i 80-årsåldern. Trots att det gått så många år grät hon över de skuldkänslor hon fortfarande kände över att hon fick det så bra medan hennes familj knappt hade något alls att äta.
Mormor MImi.
Under arbetet med boken fick Milena Bergquist klart för sig att Wiens barn inte bara togs emot i Sverige efter första världskrigets slut.
– Cirka 250 000 barn skickades iväg, en del så långt som till Ecuador. Det fanns också storpolitiska skäl med i spelet. Ryska revolutionen hade genomförts bara ett par år tidigare och det fanns farhågor för att fattigdomen och svälten skulle utlösa samma sorts krafter i Wien.
Milena Bergquist är uppväxt i Katrineholm. Nu har hon skrivit en bok om sin mormor, ett av alla de barn som genom Röda Korsets försorg skickades från det krigsdrabbade Wien till Sverige efter första världskriget.
Under sitt rotande i arkiven hittade Milena Bergquist flera familjenamn med koppling till Sörmland som tog emot barn från Wien i början av 1920-talet. Dottern till den inflytelserika August Kullberg som kallades "Kungen av Katrineholm" och fått stadens sjukhus döpt efter sig, var en av de som tog emot Wienbarn – liksom innehavaren av Kumlins konditori i Nyköping.