Inte minst för att dra nytta av de positiva effekter det för med sig när det kommer till fysisk och psykisk hälsa, men också i form av privata upplevelser av skönhet, tröst och känsla av tillhörighet.
Vi träffas hemma hos Ottosson och Ottosson för att göra en kort vandring till en bergknalle ett några hundra meter bort genom byn Vi. Åsa har utrustat sig med en ryggsäck packad med kaffetermos, varsin kopp och tre sittunderlag. Krångligare än så behöver det inte vara att ge sig ut på utflykt, det är något Mats och Åsa ofta återkommer till.
Tillsammans har de skrivit flera böcker om djur och natur, resor och upplevelser i Sverige, och Åsa Ottosson är också anlitad som föreläsare och arbetar aktivt med kurser i bland annat ute-qigong, och olika typer av hälsoguidningar i naturen.
Nu kommer parets tredje gemensamma bok om naturen som hälsobringare och livsförhöjare, "Närmare naturen". Denna gång, liksom många gånger tidigare, i samarbete med fotografen Roine Magnusson.
Först var det tänkt att det skulle bli en bok om skogsbad.
– Japanerna har utformat skogsbad som ett antistressverktyg som används allmänt i Japan. Man har kontrollerade utbildningar till skogsbadsterapeuter och skogsbadsguider och man certifierar särskilda områden till skogsbadplatser. Skogsbad har spridit sig över hela världen, säger Åsa Ottosson.
Hösten 2016 reste Åsa och Mats Ottosson till Japan på en tre veckors studieresa för att lära sig mer om skogsbad. Bland annat besökte de skogsbadplatser och fick se hur man arbetade. Det visade sig vara ganska likt det de själva redan gjorde hemma i Sverige, där mindfulnessövningar, att lära sig namnen på olika arter och lukta och smaka på olika örter ingått i deras naturguidningar.
Men att skriva en hel bok om fenomenet kändes för smalt. För om en människa upplever svensk granskog som mörk och obehaglig, betyder det inte att han eller hon saknar en relation till naturen. Det kan mycket väl vara så att personen känner sig hemma i andra naturmiljöer.
– Vi tycker inte att skogen alltid är den bästa platsen för avslappning. Det kan lika gärna vara vid sjön eller havet, på fjället, hemma i trädgården eller i parken i stan. Så vi styrde om bokprojektet till att handla om det som förenar alla sorters natur som man känner sig trygg och go i, säger Mats Ottosson.
I sina tidigare böcker om naturens "restorativa effekter" har paret Ottosson lagt fokus på det forskningsbaserade och mätbara, som puls och kortisolnivåer.
– I den här boken har vi också tagit upp saker som inte går att mäta. Den existentiella dimensionen, det som handlar om tröst och tillhörighet och mening, säger Mats Ottosson.
– Det känner vi är en väldigt viktig aspekt av vad naturen kan ge oss. När man pratar med folk om deras egna, privata upplevelser handlar ju inte det om hur blodtrycket sjunker, säger Åsa Ottosson.
Hon är övertygad om att naturkontakt och naturnärhet är ovärderliga och tillfredsställer ett djupt känt behov inom oss, precis som musik, gemenskap, skratt och religion.
– Det tyckte vi också var viktigt att skriva om, säger Åsa Ottosson.
Alla är vi överens om att naturen gett oss olika former av helighetsupplevelser, som är eller liknar religiösa.
– Om man kallar livet på planeten för naturen har den funnits i 3,8 miljarder år. Det finns 8,7 miljoner arter på jorden, varav vi är en. Naturen är så mycket större än vi, det är det som är det mäktiga med naturen, säger Mats Ottosson.
Paret Ottosson har sett ett ökat intresse för naturen på senare år. Kanske som en motvikt till vårt stora intresse för våra mobiler, datorer, sociala medier och streamingtjänster? Åsa är inne på att det kan vara en form av självkorrigering som sker när människor upplever ett tomrum för att de tappat bort sin känsla för naturen.
– Vi leker med begreppet "Tjuren Ferdinand-effekten" i boken för att ge en bild av vad som händer när man kommer till en skön plats i naturen, säger Mats Ottosson.
Tjuren Ferdinand gör nämligen precis rätt, han har hittat "sin" plats under korkeken och använder sina sinnen för att bli lugn och må bra.
– Han luktar ju på blommor, säger Åsa.
– Man kan tänka sig att ute i samhället finns en massa Tjuren Ferdinandare som liksom har tappat bort sina korkekar. Då vore det ganska bra att kanske inte flytta till korkeken för gott, men att hälsa på den ibland, säger Mats Ottosson.