Det Àr ett gediget, kronologiskt upplagt, verk pÄ nÀstan 400 sidor som frilansjournalisten och författaren med kontor i Malmö byggt genom att luslÀsa tidningsartiklar, kolla gamla tv-klipp, lyssna pÄ radioinslag, poddar, boot-legs och mellansnack, kontakta folk i Kents nÀrhet och intervjua horder av fans.
Trots att det mesta i "Ett tidsfördriv att dö för â boken om Kent" baseras pĂ„ redan publicerat material har Linus Kuhlin lyckats lyfta fram en hel del Kentiana som inte tidigare uppmĂ€rksammats. Och dessutom vaskat fram en och annan ny anekdot frĂ„n Kent-sfĂ€ren. DĂ€remot har han inte fĂ„tt intervjua nĂ„gon av bandets medlemmar, vare sig nuvarande eller före detta.
Vad hade du velat frÄga?
â Det kanske Ă€r en osympatisk sida jag har, men jag Ă€r nyfiken pĂ„ det lite snaskiga: Som hur det egentligen gick till nĂ€r de bestĂ€mde sig för att lĂ€gga ned bandet. Och varför fick Harri MĂ€nty sluta? Jag Ă€r vĂ€ldigt intresserad av gruppdynamik och vad som hĂ€nder i ett kompisgĂ€ng som umgĂ„s sĂ„ under lĂ„ng tid. Det hade varit jĂ€tteintressant att fĂ„ veta mer om hur dynamiken sĂ„g ut i Kent.
GÄr det att skriva en biografi utan att prata med dem det handlar om?
â Klart det gör, annars skulle det ju inte gĂ„ att skriva böcker om folk som inte lĂ€ngre lever. Men jag hoppas att det ska komma fler böcker om Kent. Det hĂ€r Ă€r ett sorts standarverk över Kents historia. Det vore roligt med en bok skriven av en riktig rockjournalist, eller en bok som helt och hĂ„llet fokuserar pĂ„ Kents fans.
Du har sagt att det Àr mÀrkligt att det hÀr Àr den första boken om Kent. Varför har det inte kommit nÄgon tidigare?
â Framförallt spelar nog tiden in, nu har det gĂ„tt nĂ„gra Ă„r, fansen har fĂ„tt lite distans. Det finns ett sug. Kent gav ju faktiskt Jan Gradvall uppdraget en gĂ„ng tiden. Boken skulle ges ut pĂ„ Bonniers och Gradvall höll pĂ„ ganska lĂ€nge, men lade till slut ned projektet. Som jag förstĂ„tt det var han inte helt nöjd med det han Ă„stadkom. Han Ă€r en av mina favoriter och jag har verkligen respekt för att han inte slutförde nĂ€r det inte kĂ€ndes rĂ€tt. Jag kontaktade honom nĂ€r jag jobbade med boken. Han var stöttande och positivt instĂ€lld, det var skönt att liksom ha hans vĂ€lsignelse.
Hade ett Kent utan Jocke Berg varit möjligt?.
â Nej, men inte utan de andra medlemmarna heller. De började spela ihop nĂ€r de var i den Ă„ldern att alla var beredda att lĂ€gga ned hur mycket tid som helst pĂ„ att repa. Alla hade ett tydligt driv och tyckte det var kul. Med tiden sĂ„g det kanske annorlunda ut. Jag tror att alla hade fortsatt i olika konstellationer Ă€ven utan Jocke, men de hade inte blivit sĂ„ stora utan honom, han skrev ju nĂ€stan all musik.
Varför Àr Kents fans sÄ hÀngivna?
â Det Ă€r svĂ„rt att exakt sĂ€tta fingret pĂ„ vad det Ă€r â men Kent har alltid varit duktiga pĂ„ att se, mĂ„na om och inkludera sina fans. Och förmedlat en kĂ€nsla av vi mot vĂ€rlden. Det har blivit till nĂ„gon sorts identitet. Konstigt nog har den gĂ„tt att hĂ„lla fast vid trots att "vi" varit flera hundra tusen. Kent har lyckats behĂ„lla en aura av avantgarde och indie trots att de sĂ„lt ut Tele 2 Arena i flera omgĂ„ngar. Det Ă€r lĂ€tt att vara sur pĂ„ vĂ€rlden nĂ€r man Ă€r helt ensam, men det borde vara betydligt svĂ„rare nĂ€r man Ă€r sĂ„ mĂ„nga som Kents fans.
Hur lÄng tid har det tagit att skriva "Ett tidsfördriv att dö för"?
â Ett Ă„r ungefĂ€r.
Vad var svÄrast?
â Det var krĂ„ngligare Ă€n vĂ€ntat att fĂ„ ut pappren frĂ„n tingsrĂ€tten om Strömstads-incidenten. Det tog lĂ€ngre tid Ă€n jag trott. Jag ville ju ha exakt koll innan jag skrev. Sedan var det svĂ„rt att bli nöjd.
Men du blev det till slut?
â Ja, faktiskt.
Vilka lÀsare har du tÀnkt pÄ nÀr du skrivit?
â Ett ganska brett spektra. Inbitna Kent-fans, sĂ„ klart, som tycker det Ă€r kul med en sammanfattning. Men ocksĂ„ folk som Ă€r mer allmĂ€nt intresserade av pop- och nöjeshistoria. Eller som vill veta mer om 90-talets indiemusik utan att för den skull ha nĂ„gon sĂ€rskild relation till Kent. Men fansen gĂ„r som en röd trĂ„d. Det Ă€r deras bok. Inte en bok för Kent. Jag fick ju inte uppdraget av dem utan av Pug förlag.
Vad har Eskilstuna betytt?
â Jag snor svaret frĂ„n Jan Gradvall: Kent hade inte blivit lika stora om de varit frĂ„n Stockholm. De lyckades anvĂ€nda Eskilstuna som projektionsyta för allt som inte Ă€r storstad. Vare sig man kommer frĂ„n Fagersta eller UmeĂ„ och flyttar till Stockholm sĂ„ kan man kĂ€nna igen sig i kĂ€nslan av att komma utifrĂ„n.
Och vad har Kent betytt för Eskilstuna?
â JĂ€ttemycket. För, som nĂ„gon sĂ€ger i boken, Ă€ven om Kent sĂ€ger att de hatar Eskilstuna sĂ„ Ă€r det den bĂ€sta reklam Eskilstuna kan fĂ„.
Tror du pÄ Jocke Berg nÀr han förminskar sina texter? Ibland har han sagt att de tillkommit straxt innan de gÄtt in i studion.
â Ja, det gör jag. Vissa texter har blivit till bara för att orden rĂ„kar rimma. Men med tiden tror jag han förstĂ„tt att texterna ocksĂ„ Ă€r viktiga. Men framförallt Ă€r grundsynen vĂ€ldigt sympatisk: Allt i en lĂ„t Ă€r lika viktigt. En bra melodi kan visserligen rĂ€dda en dĂ„lig text. Men det gĂ„r aldrig att göra tvĂ€rtom.
Vad i Kents produktion föredrar du?'
â "Du och jag döden". "The hjĂ€rta & smĂ€rta EP". Och alla B-sidor. Ibland kĂ€nns det som att de lĂ„ter mest Kent nĂ€r de bara gĂ„tt raka vĂ€gen in i studion och kört. Resultatet har blivit sĂ„ okonstlat.
BÀsta lÄten?
â Jag sĂ€ger alltid olika. Just idag blir det "PĂ„ drift" som de gav ut mellan tvĂ„ skivor. För mig fĂ„ngar den exakt vad Kent Ă€r.
Vad blir nÀsta projekt?
â Jag har upptĂ€ckt Hasse och Tages musik. Just nu skriver jag om sĂ„ngerskan Lissi Alandh med vinkeln att hon under nĂ„gra Ă„r var minst lika stor som Monica Zetterlund, men inte fĂ„tt samma legendarstatus. Jag har ocksĂ„ pĂ„ en bok pĂ„ gĂ„ng om Lena Junoff som kallats Primadonnan frĂ„n Hisingen. En sĂ„ngerska och estradör som haft ett helt osannolikt liv lite i periferin av svenskt nöjesliv. Hon har Ă€r en otroligt intressant historia. Plötsligt kan hon berĂ€tta om nĂ€r hon jobbade för maffian i New York. Det Ă€r viktigt att skriva om kvinnor som kĂ€mpat pĂ„ i en mansdominerad bransch.
Ăr du less pĂ„ Kent nu?
â Nej, verkligen inte. Varje höst brukar jag fĂ„ en Kentperiod. Jag hoppas jag fĂ„r det i Ă„r ocksĂ„.
Fotnot: Strömstads-incidenten: Efter en spelning i Strömstad 1996 anklagades nÄgra Kent-medlemmar för misshandel. De friades senare.