Han befinner sig i den period av livet då många blickar bakåt, börjar summera, vill lägga ut texten för fru, barn och barnbarn. Vad var det egentligen som hände i livet som svischade förbi?
Patrik Uhlmann är knappast ett ansikte och en tidningsröst som undgått många i Kurirens upptagningsområde sedan 1980-talet. Det lite bistra nyllet skymtade ofta förbi på bylinebilder och krönikevinjetter.
– Det är inga memoarer, säger han bestämt när vi träffas.
Angående boken han nu skrivit.
Det var för ett par år sedan nu, då hans liv hängde på ett hår och det där riktigt tråkiga läkarbeskedet ingen vill ha slutligen kom. Då kände han att det var dags att börja berätta. Så han slog sig ner och skrev och med skrivandet rasslade minnesmaskineriet igång. Så pass att det slutligen blev en bok med den lagom kryptiska titeln ”En riktigt het get. Tillbakablickar på folk och prickar”.
Ett helt liv i muntert berättade anekdoter med en kåserande ton, bildsatta av Eskilstunatecknaren Jan Brandt.
– Under årens lopp har olika förlag legat på för att jag skulle tåta ner något från ett långt journalistiskt liv, men det har jag totalvägrat, det fanns inte mycket intressant att berätta, säger Patrik Uhlmann.
– Men så kom pandemin och då tänkte jag plötsligt att vad fan, man skulle kunna gräva i djupet. Men jag har inga anteckningar eller dagböcker, så jag började småstarta lite på hösten 2020.
Då kom dessvärre det där ödesdigra sjukdomsbeskedet. Han avsade sig alla uppdrag i kulturvärlden (och dessa är inte få för en sådan som Uhlmann) och började rusta för ett tungt nederlag.
– Det märkliga är att man plötsligt kommer ihåg namn och saker som man inte funderat över när man sätter sig ner på det här viset. Jag hade en väldig hastighet i skrivandet eftersom oddsen var små att jag skulle sitta här och prata med dig just nu, säger Uhlmann.
Det snabba skrivandet har satt avtryck i ett energirikt drivet språk, typiskt för äldre tiders journalister.
Under fjolåret ägnade han några månader åt att snabbskriva boken. De enda som läst den hittills är hans fru Marianne och dottern Alexandra.
– För mig är det första boken av det här slaget, jag har ju mest skrivit fackböcker tidigare.
Minnesgoda läsare har kanske tagit del av hans bok om Hässelbyholms slott utanför Strängnäs eller hans jubileumsbok om Europaskolan i Strängnäs.
Uhlmann kom tidigt att kombinera två äventyrliga drömyrken; journalisten och reseledaren. Länge arbetade han parallellt som båda. Kulturella möten med kändisar och resor över hela planeten blir alltså den glimrande råvara av vilka Uhlmanns anekdoter är byggda.
En skur av kända personer möter läsaren. Vad sägs om möten med Birgit Nilsson, Signe Hasso och Nicolai Gedda? Det finns historier från alla världens hörn där han har vistats på olika sätt. Från dramatiska historier om gamla moster Elisabeth i Oxford till toabesök med Lennart Bernadotte. Från Jämtlands vandringsmarker, som ligger nära hans hjärta, till uppväxtens Dalarna.
– Jag berättar om många möten med personer som betytt mycket för mig. Filosofen Alf Ahlberg, gammal rektor på Brunnsvik, och Bo Setterlind som jag delade mycket med. Min far och min mor och deras bakgrund, säger Uhlmann.
Lokala historier saknas inte heller. Som när konstnären Peter Dahl intog Gyllehjelmsgatan i Strängnäs, där krävdes polisinsats. Eller när DDR:s statschef Erich Honecker besökte Mariefred. Eller när hovsångerskan Elisabeth Söderström flög från Mariefred till Drottningholm med ett sjöflygplan.
I andra kapitel hamnar Uhlmann i Afrika bland krokodiler och apor eller i Parken Zoo där den vita tigerungen Curry slickar honom i ansiktet.
– Jag har också kört ambulans från Strängnäs till Himalaya. Det var en stor expedition 2004, då det kördes ambulanser som u-hjälp till Nepal.
Boken innehåller också skildringar från Vasaloppet och så naturligtvis boktitelns mystiska get.
– En annan spännande sak är när jag som reseledare åkte med 35 fiskare från Lofoten till Georgien och Svarta havet i Sovjetunionen. Det blev mycket dramatik på den resan vilket slutade med en förstasida i norska dagstidningen Verdens Gang.
Nu är boken klar, Patrik Uhlmann har lämnat en trasslig tid bakom sig, mår bättre och kan förhoppningsvis muntligen berätta om sina äventyr ett tag till.
Men för alla som inte får höra honom personligen finns de nu alltså frikostigt nedtecknade på 278 sidor.