En av Andreas Isvoogis mer dråpliga visor handlar om när han och hans bröder tog med farmor över Östersjön för att uppfylla hennes önskan om att bli begravd i sitt hemland Estland. " Det blåste upp till storm och vi tröstade oss i baren för att låta bli att tänka på Estonia".
– En visa är en starkt koncentrerad berättelse som kan handla om nästan vad som helst.
Och det gör Andreas Isvoosig låtar. För vem har tidigare hört sånger om gösfiske, usla gästhamnsvärdar eller de förvecklingar som kan uppstå när ens farmors lik ska föras över ett stormigt Östersjön?
– Jag gillar att vara i en visa, säger Andreas Isvoosig. Det blir som en ny grej varje gång man tolkar den och egentligen behöver jag inte ens ha publik…
Men det har han. I Eskilstuna med omnejd, i Stockholm, i Värmland – och i Norge.
Andreas Isvoosig har spelat både Cornelis Wreesvijk, Fred Åkerström, Johnny Cash och sina egna underfundiga låtar på en rad småkonserter i Norge.
– Mest i olika städer på Østlandet. Några längre turer till Kristiansand i söder och Bergen i väster har det också blivit. Det är jättetrevliga jobb med en sittande, lyssnade publik på kanske 50 pers.
Är intresset för visor större i Norge än Sverige?
– Ja, jag upplever det så. Cornelis Wreesvijk är fortfarande otroligt populär och de flesta har koll också på hans mindre kända låtar.
I Bergen blev jag till och med rättad i "Polaren Pär på socialen" under en spontanduett med en norrman som hette Helge Jordal. Han
kunde texten bättre än jag och visade sig vara en av Norges mest kända skådespelare.
– Det är så typiskt att vi svenskar inte har någon koll alls på Norge, medan de vet det mesta om oss.
Innan Andreas Isvoosig kastade loss och blev frilansande trubadur jobbade hans 19 år på Fazers bageri i Eskilstuna och därefter fyra år som musiklärare på Fristadsskolan.
– När ungarna flyttat och kåken var såld kände jag att det var dags att testa något nytt. Att renovera kök och klippa gräs, det har jag gjort. Nu tänkte jag att ju färre prylar, desto friare. Så jag flyttade in i båten och satte igång att ragga spelningar på krogar, kaféer, campingar, gästhamnar och andra ställen.
En del ren välgörenhet har det också blivit hos organisationer som hjälper fattiga äldre med mat i Stockholm.
– Har jag tid och råd att åka dit så känns det bra. De blir glada och är en tacksam publik.
Många av Andreas Isvoosig låtar har koppling till sjön. Uppväxt som han är i Björsund intill Mälaren har båtar och fiske alltid varit ett tema både i livet och låtarna.
Men sedan han börjat lägga ut sina sånger på nätet har han bestämt sig för att inte återge verkligheten alltför detaljrikt...
En tidig låt, "Tuppen på Slandö Kalv", handlar om en namngiven gästhamnsvärd i Mälaren.
– Jag fick en del otrevliga kommentarer från folk på ön. Men hamnvärden själv tog det bra. När han fyllde 50 blev jag inbjuden för att sjunga låten under programpunkten "kvällens roasting". Och "tuppen" skrattade så han grät. Sedan dess delar jag mina royaltys för låten med honom, han är ju medskapare.
Andreas Isvoogis delar numera sina delar sina royaltys med hamnvärden i Mälaren som han skrev en nidvisa om. "Han är ju faktiskt medskapare".
Andreas Isvoosig började spela hårdrock på gitarr och bas i tonåren och har länge varit en del av Patrik Kolar and his Funky Friends. Numera lirar han också tillsammans med Gunnar Frid och Jappe Petersson i Andreas Isvoosig Trio.
Att skriva eget och sjunga började han inte med förrän för cirka tio år sedan.
26 egna visor finns nu på Spotify. I telefonen har han många fler på gång.
– När jag får en idé antecknar jag i mobilen. På samma sätt spelar jag in snuttar när jag sitter med gitarren. När jag sedan får tid bygger jag vidare på låtarna.
Många av Andreas Isvoosig låtar har kopplingar till båtar och sjön. Han är uppväxt intill Mälaren och har fiskat sedan han var liten pojke. Men gös har han just aldrig fått på kroken...