Sångaren i Daggmar Luring heter Mats Feretti.
Det har gått nästan 50 år sedan Daggmar Luring bildades i Eskilstuna. Året var 1972, och brittiska hårdrocksband som Deep Purple, Black Sabbath och Led Zeppelin var det som gällde. Daggmar Luring gjorde sin egen variant med texter på svenska.
De första åren byttes medlemmarna successivt ut. Till slut bestod Daggmar Luring av Per Larsson, gitarr, Janne Elvi, gitarr, Claes Fall, bas, Mats Feretti sång och gitarr, Mats Hermansson, keyboards och Gunnar Frid, trummor.
– Vi var som mest aktiva åren 1978-1980, vi spelade mycket ute, särskilt i mellan-Sverige. Vi hade spelningar åtminstone tre helger av fyra, det var ganska mycket jobb, berättar Per Larsson.
Många musikintresserade födda på 50- och 60-talen minns Daggmar Luring med aktning. Men, man skulle kunna säga att bandet hade sin storhetsperiod i fel tid. Det kom liksom i kläm mellan den svenska proggen och punken.
– Det var mycket fokus på att få ett skivkontrakt och vi repade massor och gjorde testinspelningar med Ola Håkansson, minns Per Larsson.
Men det ville sig inte och Per Larsson hoppade av bandet. 1980 lades Daggmar Luring ner.
– Men alla fortsatte att spela på varsitt håll.
1999 firade Balsta musikslott i Eskilstuna 20-årsjubileum. Daggmar Luring var det första bandet som hade replokal där och blev tillfrågat om att återförenas för en spelning. Det blev av, dock var inte bandet komplett. Men när det blev dags att fira 25-årsjubileet uppträdde Daggmar Luring igen, den här gången med full styrka.
– För några år sedan dök bilder från den spelningen upp i Facebookflödet, och då tog jag kontakt med de andra i bandet.
Alla tyckte att det kunde vara kul att träffas och spela igen. Den här gången tog de sig tid att arrangera om en del av sina gamla låtar. Då blev det blev ännu roligare och snart var de bokade för att spela på en hemvändarfest tillsammans med Heartbreak.
Daggmar Luring var tillbaka och bestämde sig för att dumpa nostalgin och skriva ny musik.
– Vi har alltid kört eget material till 100 procent, säger Per Larsson.
Flera livespelningar har det blivit på bland annat Picnic i Parken och Västra Porten i Eskilstuna. Och publiken tycks uppskatta dagens Daggmar Luring live. På lördag den 17 oktober möter de publiken igen på Ölkultur. Biljetterna är slut sedan länge.
Daggmar Lurings trummis Gunnar Frid.
Dessutom är drömmen om att ge ut en skiva snart förverkligad.
Den här gången väntar inte Daggmar Luring på någon sorts "upptäckt" av en skivbolagsmogul - i den mån det fortfarande finns sådana. I stället har bandet valt att släppa ett album på egen etikett.
– Så vi spelar in! Nio låtar är klara, vi har skickat dem för mastring, vi är nöjda med materialet, säger Per Larsson.
Målet med albumet, som släpps på strömningsplattformar och vinyl, är inte att slå igenom.
– Vi gör det här för får egen skull, för att vi kan.
Gitarristen Jan Elvi experimenterar i studion.
Hur låter då Daggmar Luring av i dag?
– Äldre! skrattar Per Larsson.
– Alla har fyllt 60. Men samtidigt har alla blivit bättre musiker.
Daggmar Luring kallar sig fortfarande för ett rockband. Men musiken rör sig även i genrer som reggeae, jazz och blues. Texterna är alltjämt på svenska.
Albumet, som kommer att släppas senare i höst, har titeln "Nu då". En låt, "Alathea", finns ute som singel på strömningstjänster.
Men för herrarna i Daggmar Luring är det redan något av historia.
– Vi skriver låtar till ett nytt album! säger Per Larsson.