Mycket har förändrats sedan 2016. Jocke Berg har samarbetat med Veronica Maggio, Zara Larsson och Miriam Bryant. ABBA har återuppstått från de döda. Ebba Grön har fortfarande inte återförenats. Framför allt: traditionella rockband lyser med sin frånvaro i musiklandskapet.
– Även om Kent blev mer elektroniska mot slutet så var de ändå ett rockband. Problemet idag är att rockband är fullständigt marginaliserade. Man har ju förutspått rockens död i decennier, men nu verkar det faktiskt ha hänt. Jag kan inte påstå att jag ser Kents inflytande i musik som görs just nu speciellt mycket, säger Strage och fortsätter:
– Kanske lite hos vissa artister, sådana som Jocke Berg skulle kunna samarbetat med eller ibland faktiskt har samarbetat med, som Miriam Bryant. I vissa av Molly Sandéns svenska texter ser man spår av Kent. Men det band som kanske mest har förvaltat Kents arv är Junior Brielle, en duo från Östersund som debuterade för fyra år sedan, och som kanske inte vuxit sig så stora som man hoppats.
I en text du skrev om Kent i december 2016 sade du att låtarna citerades hej vilt precis hela tiden av alla runtomkring dig. Har det förändrats?
– Nej, det märks fortfarande. Människor som citerar Kent dyker upp i alla möjliga sammanhang, till och med politiska. Deras textrader fastnar, så i den aspekten finns fortfarande ett inflytande.
Hur tycker du att deras musik har åldrats?
– Fantastiskt bra. Jag lyssnar mycket på Kent. Det blir lite så när man lyssnar mycket på ett band att man upptäcker alla skivor som anses vara lite halvdana, som kanske förbises i samtalen om de stora klassikerna. Där kan man finna riktiga pärlor.
I intervjun med TV4 sade du bland annat att du gärna skulle se en Kentmusikal – något som fortfarande inte skett.
– Jag vet! Jag skulle gärna se en Kentmusikal som handlar om, typ, en singelmamma i Eskilstuna. Tänk dig en oerhört deppig version av Mamma Mia, om någon som sitter i Hagnestahill och längtar efter någon annan, skrattar han.
Strage fortsätter med att tala om det ovanliga i att ha en sådan enorm låtskatt som Kent har, där musiken också utvecklas från skiva till skiva. Ett exempel han tar upp är hur han vid flera tillfällen baserat hela partykvällar enbart kring Kentmusik – han börjar med de långsammare gitarrlåtarna, glider över till det mer elektroniska och avslutar med arenahitsen.
– I den mån har de faktiskt lyckats med att bli som sina idoler, The Cure, Depeche Mode eller U2 för den delen. De har en sådan ofantlig låtskatt. Nu krävs det krävs det bara att de blir ihågkomna, säger Fredrik Strage.
De är ju så unika i sitt sound att om någon – typ Junior Brielle – skulle ta efter så märks det ju väldigt tydligt?
– Ja, frågan är om det någonsin kommer att slå, bara. En del hävdar ju att Kent la ner för att de inte längre var störst i Sverige. Deras mål var från starten att de skulle bli störst, och om det uttryckliga målet var att vara störst så kanske det var bättre att lägga av än att sakta minska i betydelse. Men jag vet inte. Andra hävdar ju att de lade ner för att Jocke Berg hatade att bli igenkänd på stan.
2016 sade du att du inte trodde på någon återförening, att det var lika osannolikt som att ABBA skulle återförenas.
– Haha, ja, nu när du säger det så blir jag ju glad att ABBAs återförening eventuellt har ökat möjligheterna för en Kentåterförening. Men kommer de göra det? Eller kommer de tänka: "Vi ska vara tuffare än ABBA, vi ska vara som Ebba Grön och inte återförenas"?
I samtal om hur Kent kommer att kommas ihåg tar Strage upp det faktum att många av bandets låtar tenderar att spelas flitigt på svenska bröllop och begravningar.
– Det gör att de här låtarna kommer finnas kvar i folks medvetande. Unga människor som går på bröllop kommer att höra "Utan dina andetag", eller "Sverige" för den delen, en låt som fått en enorm betydelse i efterhand. Jag tror att det kommer bli en del av den svenska låtskatten. Ungefär som Bellmans låtar, och många av Håkan Hellströms låtar.
– Men jag tror inte att folk kommer minnas själva Kent lika mycket som de kommer minnas låtarna. Det är en viktig sak att ta upp: Det har inte funnits någon riktig personkult kring Kentmedlemmarna om man jämför med till exempel medlemmarna i ABBA. Kentmedlemmarna som personer var ju relativt anonyma.
Strage nämner Kents starka grafiska profil och Jocke Bergs ovilja att vara en traditionell popstjärna som anledningar till att låtarna kanske kommer att överleva mer än själva bandet.
– Såvida inget görs som lyfter fram bandet. Säg att det kommer en film om Kents historia, en sådan sak kan ju göra att ett band får ett enormt uppsving.
När vi diskuterar hur Kent blivit så stora tar Fredrik Strage bland annat upp exemplet att Jocke Berg hade en förmåga att skriva låttexter som upplevdes allmängiltiga och som massor av människor kunde relatera till samtidigt som det alltid fanns specifika detaljer i texterna som skapade en känsla av att det inte alls var allmängiltigt, utan gjort just för dig.
– Han vävde in små detaljer som skapade en illusion hos lyssnaren: den här låten skrev han just för mig. Han har koll på mig! Han vet hur jag tänker, han har läst min dagbok. Den effekten hade de bästa Kentlåtarna, och det vet jag ytterst få artister som klarar av att göra.
Strage tar upp att Kents musik utvecklades i takt med att åren gick som en anledning till varför den kommer kunna åldras väl. Det finns tidiga låtar som användes av unga fans för att klara av tonåren, samtidigt som det på de senare skivorna sjungs om exklusiva vindruvor och att grillen redan är tänd.
– Kent var inte begränsade till tonårsångest, de fångade upp vuxenlivet också, säger Strage.
Han fortsätter med att poängtera att det finns flertalet Kentkörer i Sverige, ett sätt på vilket deras musik lever vidare.
– Det finns flera körer som bara sjunger Kentlåtar och uppträder med dem.
Kanske ett bevis på att en musikal hade funkat?
– Verkligen. Eller en långfilm. Eller som boken om bandet som kom i våras av Linus Kuhlin. De är ju långt från bortglömda.