StĂ„-upparen Henrik Nybloms galenskaper vet faktiskt inga grĂ€nser. Hans uppsyn Ă€r dessutom obetalbar nĂ€r han gĂ„r loss pĂ„ youtube som dansande synth-kille, som skogstokig hippie med Ă€rtskĂ€gg och kryckor â eller som ensam julgran i Stockholm.
â Var det kommer ifrĂ„n? Jag tror jag har det frĂ„n mamma och morfar. Det var alltid OK att vara hur tramsig som helst nĂ€r jag var liten. Mamma uppmuntrade till trams sĂ„ lĂ€nge man var snĂ€ll mot folk, sĂ€ger Henrik Nyblom som Ă€r vĂ€xte upp i Skara pĂ„ VĂ€stgötaslĂ€tten.
Dialekten har han kvar och den drar sitt strÄ till stacken som stÀmningshöjare nÀr han gör narr av gravallvarliga machomÀn som lÀgger ut texten om hur man överlever i skogen utan moderniteter.
Numera Àr han rutinerad stÄ-upppare pÄ Norra Brunn, men egentligen var det musiker han hade tÀnkt sig att bli.
â Jag bodde i London i fyra Ă„r, spelade synth-pop och skaffade seglartatueringar. Som alla andra var jag en vĂ€ldig anglofil innan jag flyttade dit och insĂ„g att britterna kanske inte alltid Ă€r som vi anglofiler tĂ€nkt oss.
Med musikkarriÀren blev inte sÄ mycket bevÀnt sÄ han Äkte hem igen.
â Jag fick jobb i garderoben pĂ„ Norra Brunn och sĂ„g alla som stĂ„-uppade pĂ„ scenen och tĂ€nkte att det dĂ€r skulle vĂ€l jag ocksĂ„ kunna klara av. SĂ„ jag körde lite egna grejer i köket efter showerna och efter ett tag tog Henrik Schyffert mig under sina vingar. Han utmanade mig: Om jag inte kunde leverera minst tio roliga minuter pĂ„ ett Ă„r skulle jag fĂ„ böta 10 000 kronor. Vad som var roligt avgjorde han..
Henrik Nyblom började pÄ smÄklubbar och var hur nervös som helst.
â Men det lossnade nĂ€r jag insĂ„g att jag kunde göra vad jag ville. En blind Bob Dylan ledde vidare till att jag vĂ„gade satsa pĂ„ sĂ„nt jag hade lust med.
Ytterligare ett steg mot ett eget uttryck var nÀr han började ta med sig gitarren upp pÄ scenen.
â Musiken Ă€r det jag Ă€lskar allra mest och nu har jag liksom inkorporerat den i min stĂ„-upp.
Det blir nog ingen riktig Kefir pÄ Biografbaren i Eskilstuna dit Henrik Nyblom kommer pÄ tisdag kvÀll, den 1 september. Men kanske lite allsÄng om den kÀre Kim Jong-un.
â IdĂ©n började med vad som skulle hĂ€nda om man uppmanade till allsĂ„ng om Trump eller Hitler. Att sjunga om dem eller om Kim Jong-un Ă€r ungefĂ€r som att gĂ„ pĂ„ krĂ€ftskiva. Alla vet att det Ă€r löjligt att ha hatt och Ă€ta havsinsekter - Ă€ndĂ„ hĂ€nger vi pĂ„.