Lina Anderberg som tatuering.
– Är det redan fem år sedan? Helvete vad tiden går fort, säger Lina Anderberg när vi når henne i den typ av kaos som uppstår när man gjort sig av med alla sina grejer och flyttat till Kalifornien – och sedan tvingats hem igen på grund av – ni vet vad.
På kvällen den 13 mars 2016 lades en video ut på hemsidan kent.nu under rubriken "Då som nu för alltid". En trumslagare med långt ljust hår och svart-vit dödskallemålning marscherade genom en grådisig stad. Undan för undan anslöt en hel musikkår av spöklika följeslagare. Samtidigt rullade filmsekvenser som vilken Kent-nörd som helst kunde associera till bandets skivomslag genom åren: Isolas flygplan, Vapen & ammunitions vita tigrar, Du & jag dödens döskallar, Tillbaka till samtidens häst, B-sidors varghundar, Hagnesta Hills svarthåriga jeanstjej och Stadionkonsertens vitklädda fans.
Tjejen med trumman var Lina Anderberg som gick på Fryshusets rockmusiklinje när hon kontaktades av filmproducenten.
Inhoppet har betytt att Lina Anderberg troligen för evigt kommer att förknippas med Kents avsked trots att hon själv aldrig varit någon stor Kentfan.
Efter nio månader i lock-down i Kalifornien kom Lina Anderberg tillbaka till Sverige före jul.
– Det var ett jobb vilket som helst. Och ledde inte vidare till någonting särskilt. Mer än det märkliga att jag träffar mig själv som tatuering då och då, säger Lina Anderberg som började frilansa som trummis när utbildningen var klar.
Det gick bra.
– Jag jobbade på i tre år, men sedan ville jag vidare och sökte in på Musicians Institute i Los Angeles.
"Jag önskar regeringen kunde ta kulturarbetarnas svåra sits på större allvar" säger Lina Anderberg.
Hösten 2019 flög hon iväg med siktet inställt på att först studera och därefter testa sina möjligheter som trummis i USA.
Men i mars 2020 stängde skolan på grund av corona.
– Jag hyrde en studio och satt och övade, följde skolan on-line och försökte att inte deppa ihop. Det var ju ändå skönt med sol och värme. Men efter nio månader i lock-down såg jag ingen annan möjlighet än att åka hem.
Avskedståget som gick genom Eskilstuna i maj 2016 leddes också av en trumslagerska. Dock inte av Lina Anderberg även om hon också var på plats.
– Det är svårt att vara musiker i Sverige också just nu, men här kan jag åtminstone hitta andra jobb för att gå runt, säger Lina Anderberg som tycker att regeringen borde ta kulturarbetarnas svåra sits under pandemin på större allvar.
För några veckor sedan var hon iallafall trummis i Mellons andra deltävling. Och framöver medverkar hon i ett digitalt jobb.
Drömmen om Kalifornien är inte lagd på hyllan.
– Förr eller senare ska jag tillbaka.