Markus Mustonen tog bilden efter Kents spelning på
Läkerol Arena i Gävle den 4 mars 2010.
Det låter mysko, men förklaringen är enkel: Så länge Kent fortfarande spelade och turnerade reste Lasse Ottosson efter. Som Kents allra mest hängivna fan med 175 (etthundrasjuttiofem !) konserter på nacken har Lasse Ottosson sett varenda stad där bandet spelat, från 1995 och framåt. Ställen dit han aldrig skulle ha haft en tanke på att åka om det inte varit för att Kent skulle dit.
Allt resande tyngde på kassan. Det är inget han ångrar, tvärtom: "det var värt varenda öre". Men under de nästan fem år som gått har han för första gången haft råd att resa utomlands ett par gånger.
Lasse Ottossons historia med Kent började på en musikfestival vid Lida friluftsgård utanför Stockholm i juli 1995. Han blev helt tagen och fortsatte ta alla chanser att höra bandet. Samma år åkte han till Eskilstuna för första gången och har varit på spelningar både i Sporthallen, på Lokomotivet, i Parken Zoo och på legendariska Klubb Blå.
– Som numera bara är en hög med grus. Men jag är glad över att jag upptäckte Kent så pass tidigt och hann se dem så många gånger.
Han har missat begravningar, fått sin pappa att skjutsa honom i sporrsträck till Hultsfred och sovit i vänthallar och på spårvagnar för Kents skull. Med tiden började medlemmarna känna igen killen som alltid, alltid, alltid fanns på plats i publiken och såg till att han kom upp på gästlistan. En gång, då var han uppe i 134 fick han en låt sig tillägnad - "Halka/Det finns inga ord"
– Det var på Cirkus den 26 maj 2012. Jag blev helt stum och visste inte vart jag skulle ta vägen.
Lasse Ottosson har rekord i Kentspelningar med 175 konserter sedan 1995.
"En framtid utan Kent känns tom" sade du när vi pratade med dig i december 2016. Hur har det varit?
– Jo, det har väl funkat. Men självklart saknar jag Kent. De är fortfarande en stor del av mitt liv. Jag kommer aldrig att glömma dem och jag lyssnar på Kent varenda dag.
Vad blev det idag?
– "Tennsoldater" bland annat.
Ingen annan musik?
– Jodå, jag har varit på konsert med Byråkrat, Martin Roos projekt, några gånger. Och på Debaser när Markus Mustonen spelade tillsammans med Sylvester Schlegel från the Ark. Och på lite annat, Hurula till exempel. Och så har jag blivit intervjuad av Linus Kuhlin som skriver på en bok om Kent.
– Men just nu, under pandemin, är det trist. Allt står stilla. Det blir inga konserter överhuvudtaget nuförtiden. Så man får försöka hitta på annat. I höstas var jag på Kent-vandring i Eskilstuna med Rocco som guide.
Lasse Ottosson på Kent-vandring i Eskilstuna. Och ja, Lasse är förstås killen med Kent-tröjan!
Här framgår att Lasse Ottosson emellanåt fick rycka in och korrigera Rocco Gustafssons utläggningar. Är det någon som kan sin Kent så är det Ottosson.
– Nej, han blev inte irriterad, sa bara att jag fick rätta om något blev fel. Det var tredje gången jag gick vandringen.
Lasse Ottosson tillsammans med Markus Mustonen.
Kommer Kent att återuppstå?
– Nej, inte en chans. Till skillnad från andra band så står Kent fast vid vad de säger. Hellacopters körde ju en massa avskedsspelningar, sedan återuppstod de iallafall. Och erkände att det handlade om att de behövde pengar.
I väntan på att pandemin ska lätta skulle Lasse Ottosson mycket väl kunna ägna tid åt att fixa till sin Kentpärm. Under åren har han samlat på sig en hel hög med tidningar - från Örnsköldsvik, Falun, Eskilstuna - med artiklar om Kent.
– Jag borde ta tag i det och sätta mig ned och klippa ut och klistra in. Det har bara inte blivit av än.