Det senaste Ă„ret har varit produktivt för Markus KrunegĂ„rd. TvĂ„ fullĂ€ngdare har fötts i "lokalen under sushin", den första plattans underrubrik som syftar pĂ„ Markus KrunegĂ„rds studio. Ett slags geotagg i en vĂ€rld dĂ€r vi ofta tillbringar mycket tid pĂ„ samma plats â för vissa Ă€r det hemmakontoret, för Markus KrunegĂ„rd Ă€r det pĂ„ ett kĂ€llarplan pĂ„ Södermalm, medan den japanska rĂ€tten tillagas ovanför.
ââMan törs ju inte prata om pandemin i positiva ordalag, men nĂ€r den började hade jag turnerat med förra skivan och skulle in i studion, det avbrottet var redan planerat. Det har varit ganska skönt, sĂ€ger han.
Tack vare den produktiva tiden kunde han dela in alla lÄtar i tvÄ olika album: Den "fruktiga" med discoljud, och den mer "spelade och organiska" som kommer senare i Är.
ââSkivan heter "Tutti frutti", men jag har förstĂ„tt nu att den Ă€r mindre spretig Ă€n nĂ„gon tidigare skiva. I vanliga fall hade jag blandat de hĂ€r tvĂ„ skivorna och tagit de bĂ€sta lĂ„tarna i en. Det har varit kul att renodla dem pĂ„ var sitt hĂ„ll, berĂ€ttar Markus KrunegĂ„rd.
Inte helt sjÀlvbiografiskt
Han konstaterar samtidigt att hur mycket han Àn försöker sÄ landar han ÀndÄ i ett sound som Àr svÄrt att komma ifrÄn.
ââĂven om jag skulle försöka fĂ„ det att lĂ„ta som trap sĂ„ blir det Ă€ndĂ„ 80-tal â vad jag Ă€n gör! Det har alltid varit sĂ„ och det Ă€r vĂ€ldigt mĂ€rkligt, sĂ€ger Markus KrunegĂ„rd.
Plattan behandlar Ă€mnen som förĂ€ndring, lust och fĂ€gring, alkohol, kĂ€rlek â men ocksĂ„ Ă„nger och Ă„lder. Som vanligt Ă€r det tĂ„rtbitar hĂ€mtade ur det egna livet â men ofta överdrivet för att passa berĂ€ttelsen eller för att orden ska rimma bĂ€ttre. Under textprocessen kan ordet "alkohol" bytas mot "du" och plötsligt blir det en kĂ€rlekslĂ„t.
ââJag har inget mĂ„l att det ska vara sant, bara jag kĂ€nner att kĂ€nslan Ă€r sann och att det kĂ€nns tillrĂ€ckligt angelĂ€get, sĂ€ger han.
TT: Du skriver om Ă„lder â har du Ă„ldersnoja?
ââJag tror att jag alltid har haft det, men nu mindre Ă€n nĂ„gonsin.
ââDet var vĂ€rre nĂ€r vi var 22 Ă„r, med Laakso. DĂ„ tyckte vi att vi var sĂ„ himla gamla. Jag kommer ihĂ„g att vi spelade pĂ„ Emmaboda och hade ett kollektivt "breakdown" innan, "det hĂ€r Ă€r helt hemskt, ska vi gĂ„ upp pĂ„ scenen nu?" En jĂ€ttekonstig kollektiv Ă„ldersnoja.
Inte "rockstar"
För ett par Ă„r sedan drabbades "Prinsen av Peking", som han ocksĂ„ kallas, av utmattningsdepression â först nu har han Ă„terhĂ€mtat sig. I samband med rehabiliteringen snörade han pĂ„ sig joggingskorna och gav sig ut i löparspĂ„ret. Kanske Ă€r det dĂ€rför han Ă„terkommande anvĂ€nder sig av löpningsmetaforer under intervjun.
ââNĂ€r nĂ„gonting kĂ€nns omöjligt, absurt eller konstigt frisĂ€tts nĂ„gon frihet för mig. Att göra tvĂ„ skivor Ă€r jĂ€ttejobbigt, det Ă€r som att springa ett maraton nĂ€r man Ă€r van vid tre kilometer. Det blir nĂ„gonting fritt för mig pĂ„ ett mĂ€rkligt sĂ€tt, sĂ€ger han.
"Det man kan bÀst Àr det man gör mest, dÄlig pÄ vardag och bra pÄ fest" sjunger Markus KrunegÄrd i lÄten "Sentimental attack", rader som Àr lÄnade frÄn hans tidigare lÄt "DÄlig pÄ vardag" frÄn 2009. Men pÄ frÄgan hur mycket "rock star" han Àr nu, tvekar han.
ââJag vet inte vad som Ă€r "rock star" men att leva och göra saker fullt ut Ă€r lite momsen man fĂ„r betala för att leva just fullt ut, att allt inte bara Ă€r palsternackor och lĂ€ggdags klockan nio. Sedan har jag tvĂ„ barn jag tar hand om, just nu Ă€r det inte mycket "rock star".
TT: Vad ska du göra nu?
ââFörhoppningsvis fĂ„r man ge sig ut och spela, nu kĂ€nns det absurt att tĂ€nka att jag ska göra mer musik. Sedan tĂ€nker jag att jag ska springa.