Nu gör Masen solodebut som sångare och låtskrivare efter många år som trummis, främst i Skintrade.
Först som sist: Singer-songwritern Håkan Masen/Måsen Persson gör riktigt bra musik. Jag lyssnar in mig på "The Light Comes Shining In" på Spotify via bilradion och blir positivt överraskad innan jag ringer upp. Rösten är särpräglad, gitarrerna får mig att tänka på en Neil Young-konsert på Hovet 1800 kallt, låtarna andas lite "Like a Hurricane"- melankoli. Men det är inte alls därför tidningen är på hugget.
Masen är stockholmare med rötterna i Mora och går egentligen rejält under radarn för vårt spridningsområde. Det vet han och det vet jag. Men vi håller skenet uppe. För det finns massor av intressanta grejer att prata med Masen om. Hans musik, förstås, men även hans namn.
Ibland står det Håkan "Masen" och ibland Håkan "Måsen". Förklara!
– Jo, jag är döpt till Mås Nils Håkan i förnamn efter min farfar som växte upp på Måsgården på Sollerön i Dalarna. När jag sedan flyttade till Stockholm och blev trummis i hårdrockgruppen Skintrade var det mycket kommentarer runt mitt namn. Jag kallades Måsen.
Skintrade hade stora framgångar i början av 1990-talet och gjorde flera Europaturnér. Spelade på både klubbar och jättefestivaler som Dynamo Open Air i Holland och Rock am Ring på Nürburgring i Tyskland.
– Det blev problem med å:et utomlands. Uttalet blev "Mejsen". När jag sedan skulle registrera Spotify-profil så fick det bli Masen.
Du var trummis i Skintrade. Nu sjunger du och spelar gitarr.
– Båda grejerna har funnits med hela tiden sedan jag var typ tolv. I bandet jag var med i före Skintrade hoppade jag in och sjöng ibland även om jag aldrig såg mig som sångare. Sedan blev det fullt fokus på trummorna.
Hur skulle du karaktärisera din musik?
– Rötterna i Americana, klassisk singer-songwriting och rock. Och en liten touch av country. Jag har lyssnat mycket på 70-talsmusik i efterskott.
Varför tycks EP-formatet gälla numera?
– Kanske för att det är så otroligt mycket jobb att göra ett album om 10-12 låtar. Allt går så fort nu och det finns en risk att låtarna bara strömmar förbi. Det kan vara lättare att göra avtryck med enbart tre-fyra stycken.
Berätta om låtarna!
– Titelspåret, "The Light Comes Shining In" kan sägas spegla hoppet om att det ska finnas någonting mer. En uppmaning om att våga lyfta blicken och resa sig upp och gå sin egen väg. ”When the Music Starts to Play” kom till efter en tung period som en hyllning till livet. Helt plötsligt är allt OK och man är "in love with the world" igen.
"Sing Hallelujah" handlar om din mamma?
– Både ja och nej. Men den utgår från känslan när jag och brorsan stod vid hennes dödsbädd. Jag hoppades att hon var på väg till en bra plats. Jag ber aldrig till Gud, men just då kom jag på mig själv med att vända mig till en högre makt.
Nu börjar det brännas för på videon som släppts till "Sing Hallelujah" syns en viss Markus Mustonen från Kent vid trumsetet.
Markus Mustonen vid trummorna i Kent.
Ni har ett "trummisbrödraskap". Vad betyder det?
– Vi träffades i baren på Berns för många år sedan och upptäckte att vi hade mycket att prata om. Sedan har vi hållit kontakten och han har sagt" Behöver du en trummis någon gång så hojta till!" Nu gjorde jag det.
Nej, det blev aldrig någon intervju med Markus Mustonen. Gamla Kentare är inte så mycket för att göra press. Istället fick jag ett trevligt samtal Måsen/Masen! Och en ny musikinfluens. Lyssna själva!