Handdukar, tygservetter, kaffekoppar och berättelserna om klockstapeln som brunnit i fyra omgångar.
På torsdag, den 6 augusti, med starkt vid 17 ges hennes nyskrivna verk i åtta omgångar för av fem personer i taget vid Prosten Pihls gård.
Som Artist in Residence på Scenkonst Sörmland ska Anne Pajunen skapa ett platsspecifikt verk för varje sörmländsk kommun, totalt nio föreställningar. Under våren har hon samlat intryck på plats och skrivit musik hemma på Rindö. Den 6:e visas Nyköpingsverket och den 22 augusti är det Trosas tur.
– Att föreställningen i Nyköping ges för så få vid varje tillfälle har inte bara med pandemin att göra. Det handlar också om möjligheten till en enskild stund där var och en av besökarna själv bestämmer vad de vill fokusera på, säger Anne Pajunen som skrivit musiken ock skapat föreställningens scenografi - men också de instrument hon kommer att spela på i "Saltet på kudden".
– Scenografin hänger tätt ihop med det musikaliska. Ofta bygger jag instrumenten själv och på torsdag kommer jag att spela live på några specialbyggda live-elektroniska instrument. Javisst, man kan säga att jag både skriver och spikar ihop mina verk.
Sedan 20 år tillbaka samarbetar hon med musikern och programmeraren Fredrik Olofsson, och tillsammans har de utvecklat en rad instrument som hon använder i sina föreställningar.
– Det kan innebära att bygga kopparrörskonstruktioner, snickra en slags väska eller skära till läder. Komponerandet innebär alltså både att skriva partitur och att snickra eller löda. I Nyköpingsverket innebär det att jag spelar med små dukar, servetter och kaffekoppar.
I botten är hon klassiskt skolad altviolinist och sångerska. Men Anne Pajunen har aldrig känt att det, som hon uttrycker det, "enbart räcker med att stå vid ett notställ". Istället har hennes konstnärskap utvecklats med en rad olika variabler.
– Mitt nuvarande arbetssätt, d v s att allt är iscensatt, har jag tillämpat sedan studietiden, alltså i 25 år och med tiden ahr jag etablerats som slags allkonstnär.
För att komma närmare publiken började Anne Pajunen fundera över hur hon skulle kunna utmana sig själv på scenen.
– Målet var att skapa en process som inte kan kalkyleras i förväg. Jag ville komma bort från det exakt repeterade och hitta ny energi i olika former av improvisation, och istället få en extrem realtidskontakt med publiken.
Hon kom fram till att det vore otroligt provocerande att lägga sig själv i en kista på scenen.
– Det blev extremt drabbande ögonblick, både för mig och för publiken. Alla upplever sorg i olika faser och att hantera både min och publikens reaktioner i närtid krävde verklig närvaro.
Föreställningen med kistan blev ett avstamp till hennes långsiktiga verk SALT som hon arbetat med i en rad olika variationer.
Men den som söker sig till Prosten Pihls gård behöver inte oroa sig - sorgen får förbli en personlig hemlighet. Den som vill får vara helt anonym.
Trosas "Åminnelser" blir betydligt mer spektakulär. Klockan 16 på lördagseftermiddagen börjar en träbåt flyta längs med Trosaån med start vid Gröna torget. Publiken uppmanas att ta med en näsduk för att vinka ut ett eget sorgeminne.
– Det blir en sorts flashmob där alla medverkar och vinkar ut sin sorg och sin hyllning till Trosa, säger Anne Pajunen som genomför "Åminnelser" tillsammans med bland annatTrosa stadsmusikkår.