Med egen lång erfarenhet som musiker och dessutom författare till en bok om bortglömda kvinnliga musiker tänkte hon: "Kan det här verkligen stämma ?" Sedan började hon rota i arkiven.
I samma veva fick hon kontakt med kulturarbetarna Frida Herchenröther och Emma Gustafsson som varje sommar leder musikkollot Lira på Balsta musikslott i Eskilstuna.
Båda har gedigen koll på Eskilstunas musikliv. Frida Herchenröther som musiker i bland annat banden Fairy Floss, Spectroscope och Tikkle Me. Emma Gustafsson först som lyssnare och musikjournalist, men så småningom också som sångare och gitarrist.
Alla tre har känt av samma sak: Som kvinna i musiksvängen räknas man liksom inte. Eller så blir man inplacerad i facket "tjejband".
– Jag blev helt chockad när det visade sig att Frida och hennes band blivit bemötta på samma sätt som vi i Nursery Rhymes på 1960-talet, säger Marie Selander.
Om Nursery Rhymes skrevs sånt som att de var "tjejgruppen som inte låter som tjejer, de är söta men kan spela ändå."
Ridå, kan man tycka, men Frida Herchenröther minns alla frågor hon och hennes kompisar fick när de som 13-14-åringar typ 40 år senare började repa och spela live.
– Vi förväntades ha svar på allt möjligt om tjejer och musik. Både studieförbund, kommunen och tidningarna frågade och frågade. Vi tyckte det var jättekonstigt, vi var ju bara där för att vi tyckte det var så kul att spela. Det var som att vi hela tiden målades in i hörnet "ni är tjejer" när vi spelade. Vi jämfördes alltid med andra tjejer. Vi fick höra sånt som att Fairy Floss var Eskilstunas svar på Sahara Hotnight. Eller att vi självklart var konkurrenter till tjejerna som spelade i ett annat Eskilstunaband, Basil.
Emma Gustafsson tillhör "Generation Blå" och har alltid lyssnat mycket på musik. Men inte förrän hon var 30 och gick på folkhögskola upptäckte hon att hon har gehör.
– Plötsligt fick jag ett helt nytt språk som jag inte visste att jag hade. Innan dess hade jag inte trott att spela och sjunga var för mig.
Hon tänkte särskilt på det när Klubb Blå firade 15 år.
– Vi var väl 50 procent kvinnor i lokalen. Men på scenen var det till 90 procent män.
Nu skriver de på en bok om kvinnliga musiker i Eskilstuna. Ett förlag har redan nappat och senast till den 8 mars 2022 ska den vara klar.
Alla tre bidrar på sitt sätt. Frida Herchenröther ska berätta om sina erfarenheter av att vara kvinna och musiker i Eskilstuna, Emma Gustafsson dyker i statistik och redovisar bland annat hur fördelningen av musikpriser sett ut över tid.
De tittar också på de normer och utslagningsmekanismer som gör att kvinnor raderas ut i musikhistorien.
Marie Selander har redan intervjuat en rad kvinnor.
– Jag har hittat fantastiska musiker, bland annat några av Sveriges allra skickligaste dragspelare, Majken Carlsson och Berit Lorentzon. Duktiga vokalister som Anita Dahlström, som numera heter Bergström i efternamn och bor i Åkersberga. Och Anna Wingman som hade en egen trio. De har alla betytt oerhört mycket som förebilder.
Punkrockarna i Tina Tarm kommer också att finnas med i boken, liksom Eva Sanner och Elisabeth Redling.
– Och Towa Carson förstås, en fantastisk sångerska som berättat intressanta anekdoter om hur hon själv och Lill-Babs hade det som unga.