Biljetterna har strykande åtgång till den 30-årsjubilerande revyn. Cia Ronach, koreograf, dansare, medlem i produktionsgruppen och en av dem som utgör själva stommen i revyn, hör folk som vill gå fler än en gång på revyn.
– Det är ett jättefint betyg.
Hon tycker att årets föreställning hör till det absolut bästa som Katrineholmsrevyn har producerat. Detta trots att mycket uppskattade delar av den tidigare ensemblen saknas.
– Vi hade en otroligt stark ensemble med Jeff Lindström, Rasmus Broström och Linda Råsberg och tänkte nog att det aldrig går att ersätta dem sång- och skådismässigt. Men trots den förlusten – man måste ju släppa i väg dem, de ska vidare ut i världen – så har vi ändå lyckats. Vi var tvungna att hitta andra vägar, och det har vi lyckats med. Nu har det gått några år och vi har hittat ett bra koncept.
Att jobba intensivt i en liten grupp är krävande och Cia Ronach konstaterar att det kan gnissla en del i maskineriet sista veckan före premiären.
– Alla vill så mycket, man är väldigt nervös och undrar över de ofärdiga bitarna. Då kan man vara väldigt känslig.
Samtidigt vill hon ge högsta betyg till revygängets förmåga att komma förbi gnisslet. Hon hyllar sina revykolleger som stöttar varandra genom kriser och glädjeämnen som pågår parallellt i privatlivet.
– Nu står vi här och kedjan hänger ihop i varenda liten länk. Vi är en enda stor familj, säger hon och lyfter fram regissören Jenny Wistbacka Cronholm som mycket viktig för sammanhållningen.
Cia Ronach är en av de riktiga revyrävarna med snart 25 år på scenen och gör i år bland annat en bortskämd diva i numret "Ett par skor". Karaktären är långt ifrån den hon själv är, men rolig att kliva in i, konstaterar hon. Och så framför hon tillsammans med de fyra övriga dansarna det gripande numret "Flykt". Dansarna har, utan egna erfarenheter av att fly, ändå hittat ett uttryck för den oro som följer med ett föräldraskap.
– Man känner att man gräver längst in och djupast, säger Cia Ronach.
"Flykt" är det inslag som hon själv känner allra mest för i "Katrineholmsrevyn backar framåt". Och så njuter hon av det avslutande medleyt, med 100 år av slagdängor.
– Jag är otroligt tacksam över att få hålla på med detta och hoppas att det inte finns någon övre gräns.
Redan nu finns tankarna på Katrineholmsrevyn 2018.
– Man är väldigt mycket här och nu i föreställningen vi gör. Men den 28 januari gör vi sista föreställningen och då blir man tom och vemodig. Min bästa medicin är att gå direkt in i nästa bubbla. Ska vi vara en så stor ensemble, ska vi ta ner det på en annan nivå? I augusti kommer Revy-SM och vi ska fundera på vilka bidrag som ska skickas in dit. Från och med sista januari delar jag in det i två skutor: en som seglar mot ny horisont, och så en jolle bredvid med revy-SM-numren.