Bernt Jonsson, som ingen Strängnäsbo känner som någonting annat än "Jompa", tar emot i hemmet, och min första tanke är att jag kommit fel. För här finns ingen som ser ut att vara ens i närheten av att fylla 90.
Men Jompa kan intyga att han varit pensionär i 25 år nu. Från 18 till 65 jobbade han inom byggvaruhandeln, i det företag som i dag heter AB Karl Hedin.
– Jag fick ett erbjudande efter skolan och där blev jag kvar, klättrade lite från kontorspojke till företagschef och trivdes bra. Men vid 63 hade jag ledsnat och trappade ner. Så de sista två åren jobbade jag bara några dagar i veckan, det var ett skönt sätt att bli pensionär på.
Sedan dess har det enda egentliga fritidsintresset fortsatt att vara IK Viljan, föreningen han ägnat en stor del av sitt liv.
Tidigt i livet blev Jompa fotbollsfrälst, och det var första idolen som ledde till smeknamnet.
– Jag ville efterlikna stjärnan de hade i AIK då, Jompa Nilsson. Hans förnamn har jag glömt i dag. Men jag bestämde mig för att jag skulle bli som Jompa.
Tillsammans med vännerna lirade han fotboll för jämnan, först på skoj och efter hand på allt mer allvar. Men den egna idrottsföreningen IK Viljan hade till en början inget intresse för fotboll, det var bandy som gällde. Och det gjorde att Jompa som blott 14-åring bildade ett eget juniorlag på bygden, innan Viljans ordförande vaknade och välkomnade grabbarna in under föreningens vingar.
Och på den vägen är det. En åtminstone 20 år lång och rolig tid som aktiv och framgångsrik fotbollsspelare följdes av många år som såväl ledare och tränare som styrelseledamot och marknadsarrangör. Jompa Jonsson har, som han säger, sett sin förening från alla håll och kanter. I dag hjälper han till där han kan i föreningen, han är fortfarande med och håller i både Strängnäs marknad och Viljanlotteriet.
Den fotbollsverksamhet han var med och startade, och som helt tog över efter bandyn, sysselsätter i dag mängder av både flickor och pojkar. Till 75-årsdagen fick han en fin present av föreningen. Jompa Jonssons jubileumsfond delar varje år sedan dess ut ett stipendium till en ung, lovande idrottsperson, något han är stolt över.
Att nu fylla 90, vad har han för tankar kring det?
– Jag är bara så glad och tacksam över att kunna börja fyra dagar i veckan med att kliva ut och gå en timmes morgonpromenad med mina vänner. Det är de rundorna som håller mig så rörlig. Man måste bjuda till lite själv, och jag hänger med bra än.
– Och Elaine är dessutom mitt stora stöd i livet, säger han och tittar kärleksfullt på sin älskade fru; en gång IK Viljans första dammålvakt. Hon ler tillbaka med samma värme.
– Jag coachar lite, blinkar hon, Jompa klarar sig som sagt så bra på egen hand.
Dagen till ära hålls öppet hus på IK Viljans kansli på Vasavallen, för alla som vill komma och krama om och fira jubilaren. Och många lär det bli.
– Men sen, säger han med ett blygsamt leende, får det vara slutfirat. Från och med nu skiter vi i hur gammal jag är.
[fakta nr="1"]