Laget blixtrade visserligen till vid några få tillfällen, det fick bland andra Malmö FF erfara på Tunavallen. Men laget höll inte allsvensk klass, en tabell ljuger aldrig.
Att en nykomling inte håller måttet på planen kan man naturligtvis ha förståelse för, det är på intet sätt unikt. Att en klubb inför sin första historiska säsong i högsta serien inte står rustad för Allsvenskan på så många andra plan måste anses mer bekymmersamt.
Att behandla AFC med silkeshandskar vore inte rättvist mot någon.
En elitklubb kan inte gå in i en allsvensk säsong och helt sakna uppgifter om hur man blir medlem eller hur stadgarna ser ut, en elitklubb kan inte ha en hemsida med ouppdaterad spelarinformation säsongen igenom, en elitklubb kan inte ha en sportchef som gör sig oanträffbar i stället för att svara på raka frågor, en elitklubb kan inte ha en ordförande som försöker styra vad lokalpressen ska skriva och en elitklubb kan inte gång på gång fallera i sin kommunikation kring vad som händer i föreningen.
Klubben är ung och resan till Allsvenskan har gått fort, det kan naturligtvis ses som en förmildrande omständighet och AFC har säkert lärt sig en hel del av den första sejouren i högsta serien.
Men med det sagt – att bedriva fotbollsverksamhet på elitnivå är förenat med höga krav och att behandla AFC med silkeshandskar vore inte rättvist mot någon.
AFC ska börja om i Superettan, förhoppningsvis gör klubben det med ambitionen att hålla elitklass på alla fronter. Det borde alla Eskilstunabor kräva om de ska ta laget till sina hjärtan.