I år är spelare födda 2001 den äldsta klassen och där spelar duon i var sitt EB-lag. Men att sikta på en titel i hemstaden vågar ingen av dem göra.
‒Vi kan nog bli trea–fyra. Vi möter några utländska lag som vi inte vet mycket om plus två svenska vi har väldigt svårt mot, Aros och Täby, säger Filip.
‒Vi möter bland annat Katrineholm som vi aldrig har vunnit mot. De har bättre försvar, det brukar avgöra. Men jag tror att vi också kan bli trea om vi spelar bra, säger Amanda.
De båda 15-åringarna går på British junior, i parallellklass, men läser många ämnen gemensamt. Båda älskar också att träna basket och började i unga år. Amanda kanske älskar det lite mer än många andra ...
‒En gång när jag fyllde år skulle vi ha en vanlig träning. Men i stället hade kompisarna ordnat en överraskningsfest. Även om jag så klart hade kul där så blev jag ganska sur för att jag skulle missa en träning, säger hon och skrattar.
Medan Amanda är guard och spelmotor är Filip längst i sitt lag, 193 centimeter. Det logiska vore då att han mest håller till under korgarna men icke.
‒Jag kan spela där men är hellre längre ut. Jag tycker inte att jag är tillräckligt stark för att spela nära korgen, förklarar han och skrattar själv när han på svaret om idol säger LA Clippers Blake Griffin – som håller till under korgarna ...
Killaget tränas av kvinnor och tjejlag av män, något båda är nöjda med.
‒Vi har haft damtränare sedan vi var små och det fungerar bra, säger Filip.
‒Vi hade tjejer förut men jag tyckte de var lite för snälla. Det är lite strängare med killcoacher och det gillar jag, säger Amanda.
Enligt insidertips vi får höra i Bollhuset kan EB:s främsta chanser att nå framskjutna placeringar finnas i P02- och F04-klassen.
Om inte Amandas F01:or eller Filips P01:or överträffar de egna tipsen, förstås.