I Hammarvallens bowlinghall är det match mellan hemmalaget BK Taggen och gästande BK Domino från Västervik. Båda lagen spelar i Södra Svealands division tre, och kämpar om att få klättra upp och kvala för att få spela i division två nästa säsong.
BK Taggen grundades 1984, efter att först ha varit en del av Flens IF i några år. Klubben har ett 40-tal medlemmar, och även om inte alla är aktiva finns det både ett A-lag och ett B-lag som regelbundet tävlar.
‒Vad Taggen betyder? Ingenting. Det är bara ett klatchigt namn. När klubben grundades hade vi åtta–tio olika förslag men många av dem var redan upptagna. Så det blev Taggen, berättar Rogert Dahlberg, som är klubbens ordförande.
Han är en av de "taggar" som varit med sedan starten, och har sett sportens popularitet öka och minska.
‒Nu har sporten haft en svacka under några år. Men även om medlemsantalet har pendlat lite har vi alltid fått in nya unga medlemmar, säger Rogert Dahlberg.
Åldersspannet i BK Taggen är brett, från barn till pensionärer. Sporten ställer inte så höga krav på utövarens fysik, och reglerna är inte så komplicerade. Utrustningen går att hyra för den som vill prova så tröskeln är relativt låg för den som vill börja bowla, berättar han.
Varje onsdag är det träning. De medlemmar som är med på träningstillfällena är prioriterade när det är dags att ta ut laguppställningen till nästa match. En av de åtta uttagna "taggarna" den här lördagseftermiddagen är Alex Eriksson, en 27-årig Vrenabo som skickade iväg sitt första klot som 14-åring.
‒Min pappa spelade och tog med mig till hallen. Jag har provat många andra sporter, men fastnade för bowling på grund av sammanhållningen. Här är man en del av en grupp där alla hjälper alla, det har pushat mig till att fortsätta, säger han.
Bowling är en koncentrationssport, det vittnar både han och många av hans lagkamrater om. På tävlingar kan det förstås bli lite extra nervöst. Alex Eriksson har ett eget sätt att hålla tävlingsnerverna i schack.
‒Jag försöker att vara i min bubbla och tänka på annat än själva tävlingen. I dag har jag mitt barn med mig, då tänker jag på honom och så blir jag lagom fokuserad. Helst skulle jag vilja att familjen var med och tittade på varje match, säger han.
I slutet av matchens första serie har en annan av taggarna, 20-åriga Robin Lord, inte lyckats få ordning på sitt spel. Han skakar på huvudet när två envisa käglor står darrande kvar, den här gången också.
‒Det känns inte bra. Jag måste fokusera mera. Men det är alltid nervöst i första serien, säger Robin Lord.
Någonstans inom sig hittar han till slut det som krävs. I andra serien trillar strikarna in, och han och Alex Eriksson lyckas få bättre poäng än de två Västervikare de möter.
När sista serien är spelad har BK Taggen vunnit med 13–7 och gjort sin absolut bästa match på länge. De passerade den gyllene 6000-poängsgränsen med råge och kunde notera 6236 i matchprotokollet. Rogert Dahlberg är mer än nöjd.
‒Vi är och nosar på vårt klubbrekord från 2001, 6347 poäng. Om vi fortsätter så här under våren kan vi spela i division två nästa säsong, säger han.