När klass Ek 17 A på Grillska gymnasiet i Eskilstuna hade isvaksträning i Skjulsta under tisdagsförmiddagen var det två elever som anmälde sig till att frivilligt gå i vinterbadet.
Allt för att dels testa de egna färdigheterna, dels också för att bjuda på en lektion för hela klassen.
Tilda Rundlöf från Flen smög ut på isen och marscherade raskt fram till den delen av isen som övergick i strömt öppet vatten. Isen brast snabbt nog och Tilda hade isdubbarna redo sekunden efteråt. Två signaler i visselpipan skulle man visst komma ihåg också och sedan snabbt upp på den delen av iskanten som bar kroppsvikten.
Inte ett pip kom över Tildas läppar. Hela hon var bara inställd på att prestera exakt det som krävdes för att så snabbt som möjligt komma i säkerhet igen och få komma i omedelbar närhet av en varm dusch och torra varma kläder.
På frågan om det var värre eller lika illa som det såg ut löd det kortfattade svaret att det var ungefär lika illa som hon trott att det skulle vara.
Martina Karlsson från Strängnäs var mer tveksam inför detta med att gå långt ut på isen, och gav flera gånger luft för skarpa invändningar mot idén som sådan. Halkrisken gjorde nog sitt till också, När hon smugit ut ungefär två tredjedelar av sträckan fram till öppet vatten ville hon pröva isens hållfasthet och hoppade lite prövade ett par gånger. Isen bara gungade till lite grand och släppte upp så mycket vatten att strumporna blev blöta.
‒Iiiihhh!
Klasskompisarna som stod redo med repet att dra in henne förklarade att hon måste längre ut.
En blick från Martina talade sitt tydliga språk. Men hon tågade modigt ut till punkten där isen inte längre bar och sjönk med ett brak ned till midjan.
‒Jag är nog inte så bra på det här, huttrade hon men gjorde allt rätt som hon skulle och var snabbt uppe bland klasskompisarna igen. Gled omärkligt ur ryggsäcken med draglinan, lämnade över isdubbarna och var på väg mot dusch och bastu på ny rekordtid.
Applåder och ryggdunkningar väntade från klassen.