Kulturhistoriskt värdefull bro från 1790 har rasat

Den kulturhistoriskt värdefulla Edebron i Näshulta håller på att rasa samman.– Bron är en kulturskatt. Det är tragiskt att ingenting görs åt förfallet, säger Lasse Johansson från Näshulta hembygdsförening som kämpat länge för att rädda bron.

Lasse Johanssons teori om orsaken till raset är att de järnstänger som går igenom bron, och som håller ihop den via så kallade ankarslut, har rostat sönder. Dessutom har rötter växt in som pressat isär stenarna.

Lasse Johanssons teori om orsaken till raset är att de järnstänger som går igenom bron, och som håller ihop den via så kallade ankarslut, har rostat sönder. Dessutom har rötter växt in som pressat isär stenarna.

Foto:

Övrigt2018-11-23 04:11

Edebron som går över Näshultaån var en gång i tiden en viktig del i Majstigen, den gamla landsvägen västerut från Eskilstuna till Julita.

[map type="google-maps" lat="59.24482012027942" long="16.28406153288575" zoom="12" view_type="roadmap" marker="true"]

Bron trafikerades av allehanda fordon en bra bit in på 1900-talet innan nuvarande väg 214 byggdes. Men den som vill passera över bron i dag gör det på egen risk.

– Det är bara halva vägbanan kvar, säger Lasse Johansson, tidigare ordförande i Näshulta hembygdsförening och en av dem som engagerat sig för att den gamla stenvalvsbron från 1790 ska kunna räddas åt eftervärlden.

– Vi vill att bron ska renoveras. Den har ett stort kulturhistoriskt värde och vi har under de senaste åren kunnat konstatera att förfallet accelererat.

Enligt Lasse Johansson har bron aldrig underhållits sedan den byggdes 1790. Men för sex år sedan upptäcktes ett hål på brons vägbana.

– Hålet blev större och större och ett stort antal av de bärande stenarna rasade ner i ån.

Stenarna har grävts upp och lagts i en stor hög för att kunna användas vid en kommande restaurering. Frågan är hur finansieringen ska ske.

Något uttalat kulturhistoriskt skydd har inte bron och därmed faller den inte under länsstyrelsens direkta ansvar.

– Edebron är fantastiskt fin, säger Bo G Svensson, biträdande länsantikvarie på länsstyrelsen i Sörmland.

– Den finns upptagen i kulturmiljöregistret och har ett stort värde genom sin ålder. Men något konkret skydd har den inte.

Länsstyrelsen skulle eventuellt kunna anslå en del medel till renovering om en ansökan om kulturmiljöbidrag görs. Men för att pengar ska kunna betalas ut behövs att någon – vanligtvis en egendomsinnehavare – står bakom ansökan.

Och när det gäller den gamla stenvalvsbron i Näshulta är ägarbilden inte utredd. Markgränserna går till respektive brofäste.

– Det verkar oklart vem som äger bron och den frågan är rätt viktig vid ett beslut om bidrag, säger Bo G Svensson.

Ett bidrag skulle ändå bara täcka en del av kostnaderna. Och om det inte dyker upp någon som är beredd att ta på sig resten av finansieringen är risken stor att bron snart rasar helt.

– I ett värsta scenario är det tyvärr så. Vi har inte medel så det räcker. Varje år får vi bidragsansökningar på cirka 25 miljoner kronor och vi har bara mellan sex och tio miljoner att fördela. Vi har så mycket kulturhistoria i länet i form av byggnader, fornminnen och kulturlandskap vilket gör att det blir väldigt hårda prioriteringar, säger Bo G Svensson.

Trots de svåra utsikterna ger inte Lasse Johansson upp hoppet.

– Det måste lösa sig med pengarna. Vi kanske får dra i gång en insamling för att rädda bron.

Stenvalvsbroar

En stenvalvsbro är den äldsta typen av bevarade stenbroar. Valvet bygger på principen att lasten på bron huvudsakligen tas upp i form av tryckkrafter utefter valvet. Bron vilar på ett valv eller flera valv, som är sammansatta av lösa delar, oftast natursten som är kallmurad. I Sverige finns fortfarande omkring 600 valvbroar byggda i natursten.

Källa: Wikipedia

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!