Mikaela Oscarsson berättar att hon suttit fastklistrad vid tv:n varje säsong sedan barnsben, och alltid haft en dröm om att ställa upp när domaren ropar de bevingade orden: "Utmanare redo? Gladiator redo?".
‒Alla som känner mig vet hur mycket jag vill vara med. De säger att "man har hört dig snacka om det här så ofta genom åren".
Hon skickade in sin ansökan under sista ansökningsdagen och fick ett positivt samtal dagen efter.
‒Då gick jag ut och sprang en mil för första gången i mitt liv.
Sedan juli 2016 bor hon i Tyskland och jobbar som hästskötare. Hon berättar att hon genom jobbet fått en grundstyrka, men också att hon brukar vara ute och springa med jämna mellanrum. Och med tanke på att hon inte längre bor i Sverige har det blivit många resor fram och tillbaka till hemlandet den senaste tiden.
Efter att ha genomfört en första prövning i Stockolm, med koordination, styrka, kondition och intervjuer på schemat, gick hon vidare tillsammans med ett 60-tal personer till ett träningsläger i Sundsvall.
‒Jag ringde upp mamma och pappa och grät efter beskedet.
Väl i Sundsvall fick de potentiella deltagarna testa alla programmets grenar.
‒Vi var där under tre dagar. Det var svinhäftigt att se hur allt ser ut på riktigt. Det kändes overkligt.
Efter träningslägret väntade ytterligare ett positivt samtal.
‒Jag åkte hem på en söndag, och så ringde de från programmet på måndagen och sa att jag hade varit jätteduktig och att jag hade gått vidare till tv-inspelningarna. Då började jag gråta igen.
När programmet spelades in hade hon stort stöd.
‒Det var 35 personer från lilla Torshälla som åkte upp och hejade på mig. De hade en stor skylt där det stod "We love Mikaela". Jag gick på moln och var helt tårögd. Anders Timell, som jobbar som reporter för Gladiatorerna, frågade "Hur är det med dig?".
Hur var gladiatorerna på riktigt?
‒De var jätteschyssta. Men stora och hårda – och man har ju så klart respekt för dem.
Skaderisken är ju ganska stor. Hur väl förberedda var ni på de hårda smällarna?
‒Det var jättemånga på träningslägret i Sundsvall som sa att "shit, tänk om man skadar sig", men jag tänkte inte alls på det. Under inspelningen kände jag inte smärta en enda gång. Det vara bara adrenalin.
Under lördagen, 28 januari när programmet sänds, samlas hela familjen.
‒Det ska bli sjukt spännande att se programmet. Vi blir ungefär 25 personer som ska äta middag och kolla hemma i Torshälla. Min största dröm har gått i uppfyllelse.